Susanne Vinderå: Det finns några saker som jag bara älskar

Det finns en liten apa i glas som får plats i en barnhand. Jag fick den när mamma, jag och mina storebröder var på Skansen. Det finns två bilder i ett album från den dagen, daterade 1970: ett på brorsans öra i förgrunden och en elefant i bakgrunden. Det andra är på mig: en fyraåring på Djurgårds-färjan med solen i ögonen och med röd byxdress i manchester. Den bilden brukade jag ta fram när jag kände mig skruttig när jag växte upp.  Jag vet inte vad det var som var så speciellt med den där dagen, men säkert var det en dag som jag behövde spara.  Känslan av apan har jag kvar i handen, fast jag vet inte riktigt vart själva apan tog vägen.  

Ett brandgult stekfat med Bolinder präglat på undersidan med en hög av mammas pannkakor på. Mamma var alltid ledig på tisdagarna, så det var pannkaks- och bullbakardag. Fatet fick brorsan med sig när han flyttade hemifrån och en gång när jag var där serverade han falukorv på det. Det var så fel att jag ville ta ifrån honom det. Så ovärdigt. När jag hittade ett precis likadant fat på loppis, köpte jag det. Till mina pannkakor.