Kommentar. Gustav Gelin.

2018-02-05 10:44

Det bästa beslut jag någonsin fattat

”Jag kan vakna en söndagsmorgon utan en tillstymmelse till den där ångesten som ständigt förföljde mig förr. Jag kan se mig själv i spegeln utan att skämmas. Jag kan till hundra procent stå för allt jag gör, säger och vill i dag.”

Lev hårt, dö ung.

Det är världens mest slitna klyscha, men jag valde att forma mitt liv efter den devisen under lång tid. Alldeles för lång tid.

Så lång tid att jag med råge hann utveckla en beroendesjukdom som jag delar med nära en halv miljon andra svenskar.

Precis som nästan alla andra alkoholister vägrade jag acceptera och erkänna min sjukdom under många år. Jag hittade på bortförklaringar och lögner för mig själv och min omgivning. Jag trodde att jag kunde dricka normalt, att jag kunde sluta när jag ville, att jag kunde ”styra upp mig”. Om jag bara fick rätt jobb, rätt flickvän, rätt resultat i den där fotbollsmatchen eller rätt bekräftelse från folk jag såg upp till. Det kunde jag naturligtvis aldrig. Och det berodde inte ett dugg på någon annan eller någonting annat än mig själv.

 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Beroendesjukdomen handlar ofta om just den där jakten på bekräftelse. Om bristen på självkänsla och önskan att hitta enkla lösningar på svåra problem. Om viljan att fly bort från verklighetens alla jobbiga krav, svårigheter och förpliktelser. Om drömmen att vara någon annan, någon bättre, än den mediokra spegelbilden mittemot.

Det är några av de saker som jag har lärt mig när jag i dag har lyssnat på hundratals andra alkoholister som delat samma kamp med sig själva genom livet. För det är en ständig kamp att vara beroende av något så förrädiskt som alkohol. Den kan ju vara så fantastiskt rolig, så avslappnande, galen, romantisk och spännande.

Men den kan också leda till den djupaste misär i både själ och hjärta. Den kan förstöra din hälsa, din plånbok, dina relationer, din bostad, ditt arbete … ja, det går att fortsätta i oändlighet.

 

Jag är övertygad om att den enda vägen att långsiktigt komma helskinnad ur ett alkoholberoende är att acceptera det fullt ut. Vi alkoholister kommer alltid att vara beroende. Det är en kronisk sjukdom som vi måste leva med tills vi dör. Men vi kan välja att göra det bästa av det livet vi har. Och det gör vi genom att förändra oss själva till att vara ärliga och ta fullt ansvar över våra egna liv.

För sju år sedan blev jag själv helnykter. Det är det bästa beslut jag har fattat i hela mitt liv. Att sluta vara en slav under alkoholen har gjort att jag lärt mig uppskatta livet på allvar för första gången någonsin. Jag kan vakna en söndagsmorgon utan en tillstymmelse till den där ångesten som ständigt förföljde mig förr. Jag kan se mig själv i spegeln utan att skämmas. Jag kan till hundra procent stå för allt jag gör, säger och vill i dag. Jag kan kort sagt vara mig själv och det är jag oändligt tacksam över.

Gustav Gelin 

Reporter på Dagens ETC.