Krönika. Agneta Stark.

2018-02-05 16:38

Den viktigaste politiska diskussionen döljs i valrapporteringen

Den 9 september 2018 är det val till riksdag, landsting och kommuner. Det har redan upprepats dagligen i medier av alla slag. Ofta tätt följt av en diskussion på temat ”dessa är de viktigaste valfrågorna”. Eller snarare påståenden om vilka frågor väljarna omedelbart, nu genast, kräver svar på, så här åtta månader före valet.

Det konstigaste är att väljarna emellanåt sägs kräva svar på vilken regering som bildas efter valet. Eftersom regeringen ska bildas i enlighet med valresultatet så slår den frågan knut på sig själv.

Om nu inte vi drygt sju miljoner röstberättigade skulle vara väldigt intresserade av politisk taktik. Och mindre intresserade av stora problem, och av de möjligheter och framtider vi vill skapa.

I undersökningar om samhälle och politik ska de tillfrågade ofta rangordna olika områden som barnomsorg, bistånd, försvar, klimat, migration, miljö, pensioner, sjukvård och utbildning och säga vad som är viktigast och vad som är minst viktigt. Det är praktiskt och en beprövad undersökningsmetod. Och ändå blir det så fel.

Vad är viktigast för dig? Hälsan, att dina närmaste mår bra, att du kan sova utan oro, att räkningarna kan betalas, att det är fred, att luften inte skadar barnen, att du kan leva som en anständig människa bland andra? Det vore orimligt att rangordna. Allt hänger tätt ihop till det som kan kallas livets villkor.

Vilket är viktigast för dig, att andas eller att hjärtat slår?

 

Men kanske är ”viktigaste valfrågan” inte någon fråga, utan ett sätt för medier och politiker att sortera den politiska debatten inför valet. Vad ska de ta upp? Hur ska väljaren kunna jämföra olika partier? För att det hela ska bli smakligare stoppas det in i förpackningen ”väljarna kräver”. Men det är den som sorterat och etiketterat de utvalda kraven som egentligen bestämmer.

Det gör också utfrågningar och debatter plågsamt schemabundna. Nu gäller det försvaret. Då utfrågas försvarsministern och debatterar sedan med talespersoner i försvarsfrågor från olika partier. Nu gäller det arbetsmarknad. Arbetsmarknadsministern och de arbetsmarknadspolitiska talespersonerna debatterar arbetsmarknadsfrågor. Möjligheterna att en sådan diskussion lyfter är små. Om nu inte någon av deltagarna råkar missa ett ord eller säga fel i en bisats – då kan denna minimala detalj anses avslöja en avgrund av skumma avsikter, och debatteras i veckor.

 

Kan man göra på annat sätt?

”Skolan” brukar utgöra ett debattområde. Då koncentreras frågor och svar på just skolor, vad de gör och inte gör, hur det går till i skolan och detaljerade påståenden om vad eleverna inte kan. Och det är skolinriktade politiker som diskuterar.

Man skulle kunna pröva ”kunskap” i stället. Den växer ju inte bara i skolan, högskolan eller forskningen, utan i arbetslivet, inom konsten, genom livserfarenheter och människors drömmar. Inom försvaret, sjukvården och gruvnäringen spelar kunskaper en avgörande roll. I en sådan diskussion borde det vara omöjligt att diskutera 13-åringars bakvända kepsar, eller antalet nationella prov i andra årskursen i gymnasiet.

I stället för ”jobben” kunde man ha rubriken ”produktion och konsumtion”. Det skulle hålla ihop ekonomiska frågor om löner och inkomster, och kunna leda till samtal både om fördelning av tid, av pengar och om miljöeffekter av vårt sätt att leva.

I stället för ”brott och straff” kunde man ha ”kärlek, omtanke och samlevnad”, som också faktiskt kan och bör inkludera försvar och säkerhetspolitik. ”Livsmöjligheter hela livet” kunde inkludera inte bara barn och gamla utan också 34-åringar och dem som firar 50-årsdag, dem som har funktionsvariationer och dem som bor i områden med luftföroreningar.

Som överordnat område finns alltid, och hela tiden ”överlevnad – hur värnar vi vår planet”. Att klimatförsämringen måste vara den allra viktigaste frågan är självklart. Varje förslag eller plan eller idé måste konkret ställas mot hur klimatet påverkas under de närmaste fyra åren.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Detta låter ju flummigt, och omöjligt att diskutera. Vem skulle fråga vem om vad? Men det är faktiskt poängen med mitt tankeförsök. I stället för en förutsägbar upprepning av valdebatter sedan decennier, kryddade med pigga inslag av ny teknik (”ladda ner vår app och tyck till”), så kunde vi få nya kombinationer av diskuterande politiker och kanske också utfrågande journalister, med andra frågor.

Varje område kan undersökas med utgångspunkten: hur gör ditt parti för att förändra och förbättra överlevnad, eller kunskap, eller produktion och konsumtion under de närmaste fyra åren? Då blir de skenbart flummiga frågorna betydligt vassare än de sedvanliga. Uppläggningen av valrörelsen 2018 som nu pågår är noga regisserad, beprövad, fullständigt förutsägbar till formen, deltagarna, frågorna och – nästan – svaren. Det är som att se en traditionell teaterpjäs, framförd på traditionellt sätt: kan vara både intressant och trevligt. Eller dötrist.

Men för att locka fram partiernas bästa argument och starkaste lösningsförslag, likaväl som deras svarta hål eller tanklösheter så är det värt att pröva att bryta en sekelgammal departementsindelning.

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första månaden. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Beställ” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Agneta Stark
Agneta Stark 

Docent i företagsekonomi, har arbetat som gästprofessor vid Linköpings universitet och rektor vid Högskolan i Dalarna. Var även bland annat en av initiativtagarna till nätverket Stödstrumporna.