Jag åker mycket tåg i tjänsten. Det är skönt att kunna slappna av och göra annat än att köra. För det mesta pratar vi inte med varandra vi som reser tåg, men en morgon för tre år sedan började jag och en kille som kom från en liten ort som vi kan kalla Björkby, att prata. Det blev ett sällsynt spännande och otvunget samtal som födde tankar hos mig om demokrati och politik.
Samma parti hade suttit vid det politiska rodret i den lilla kommunen sedan urminnes tider. Res-kamraten hade engagerat sig i det ledande oppositionspartiet valet innan för att han ville driva förändring. Nu, när halva mandatperioden hade gått, var han riktigt uppgiven. ”Det går inte att få igenom några förslag alls. De som sitter vid makten är en propp som stoppar allt utom sina egna förslag. Det är så trögt med politik.” Så han hade bestämt sig för att mobilisera för ett nytt parti: ”Framåt Björkby!” eller kanske ”Björkbys utveckling”.
Jag är inte avundsjuk på politiker, de har ett tufft och svårt jobb. Ibland har jag tänkt att allt vore bättre och enklare om en snäll diktator med stark medkänsla för människor, djur och natur satt någonstans och bara bestämde så att alla blir mätta, glada och varma. Inget käbbel och tjafs. När jag tänkt klart den naiva tanken ångrar jag mig, för så tänker nog alla andra diktatorer också. Och innan det drömda paradiset kan existera måste alltid sådant och sådana som hindrar genom-förandet bort. Så har alla totalitära system rensat ut ”för de flestas bästa”. Ofta har utrensningen börjat med att möjligheter att uttrycka sig fritt marginaliserats, medel till den fria kulturen ifrågasatts och begränsats, böcker bränts och oliktänkande fängslats. Och dödats.
Killens idéer hade inte stoppats av proppar vid makten, utan av dem som flest människor hade röstat dit. Ett resultat av ett val. Det finns en viktig nyans-skillnad mellan att som ledare ha makt och att ha mandat. Det första kan förvärvas på flera sätt, det andra måste efterfrågas och förhoppningsvis får man det. De med mandat har ett ansvar att lyssna in behov, men också för att ha helhetssyn och besluta därefter. Inget garanterar att de som vinner valet kan genomföra en politik som skapar ett gott samhälle för dem som är svagast.
Det är demokratin som är trög. Den flyter fram som en flod genom trånga flöden. När demokratin fungerar som bäst får alla en rimlig chans att vara delaktiga inför beslut som berör alla. Inte bara genom val vart fjärde år, utan genom att fler intressen än majoritetens tas tillvara när pengar och andra resurser ska fördelas. När demokratin fungerar som sämst tar den ingen hänsyn till minoriteters intressen. Ordet fascism kommer från latinets Facere som betyder Göra. När politiken grundar sig på fascistisk modell går det undan. En politik där ledaren bestämmer vad som ska göras och handlar (gör) utan att vänta på att frågan bereds och undersöks. Nej, snälla diktatorer finns inte, även om uppsåtet är gott.
Hur det gick för min reskamrat? Jo, han startade ett parti, som inte fick tillräckligt många röster förra valet för att komma in i fullmäktige. Men processen är i gång, människor på bygden har samlat kraft och partiet tog röster från andra missnöjespartier som fick färre i Björkby än på andra håll. Och sakta, sakta blir det förändring, steg för steg med många goda krafter ihop. Det är också demokrati när den fungerar som bäst.
