Kalle Lind: Christina Lindberg fick sin hämnd till slut

I 70-talets begynnelse var Christina Lindberg en av världens mest kända svenskar. Hon gjorde film med inneregissören Janne Halldoff (Rötmånad – med den engelska titeln What are you doing after the orgy?), med blivande världsstjärnan Stellan Skarsgård (Anita – en tonårsflickas dagbok), i Japan (Sex & Fury), i Västtyskland (Was Schulmädchen verschweigen). Hon vek ut sig i samtliga existerande herrmagasin, poserade naken bland kostymklädda gubbar i Cannes, dansade på Alexandras med kronprins Carl Gustaf. För detta fick hon inte direkt kulturelitens kärlek. ”En nollställd utvikningsflicka som visar pumporna en halvannan timme”, skrev Aftonbladets högt uppburne filmkritiker Jurgen Schildt.

Inte heller den dåvarande kvinnorörelsen slöt henne till sina hjärtan. För dem var hon symbolen för det de ville bekämpa: exploateringen och objektifieringen av kvinnokroppen. Och visst visade Lindberg upp vad hon hade, enligt principen tillgångar och efterfrågan, men kanske var det hennes väg ut ur klassfällan. Hellre visa upp sin kropp och få bra betalt än att slita ut sin kropp och få dåligt betalt. Hennes mamma jobbade dygnet runt som städerska, pappan söp, en bror körde ihjäl sig, en annan dog för egen hand. Den som hade gjort annorlunda i – eller utan – Christina Lindbergs kläder må kasta första stenen.