Trollkarlen är väldigt arg för att Foodora-budet missat pommes frites i en McDonald’s-beställning. Hans inlägg kompletteras med skärmdumpar på en minst sagt ohjälpsam kundservice-chatt. Internet kryllar av den här typen av topp tunnor rasande inlägg. Kändisar, influencers, trollkarlar, vanligt folk, många är de som häller ur sig sin bittra besvikelse över cykelbudens slarv.
Dock: om du betalar korvören för att någon ska trampa över halva stan med din McDonald’s-påse, ja då har du förbrukat rätten att bli behandlad som en kung. Du blir behandlad som den lata snåljåp du är. Men! Nu struntar vi i trollkarlens McFeast och fokuserar på den stackars svettiga gigarbetaren, hen som cyklar hem krubbet till dig.
Mubarak kom till Sverige från Pakistan för två år sedan tillsammans med fru och tre barn i förskoleåldern. Han har försörjt sig genom budjobb, framförallt som matcykelbud. Trots att han jobbar så mycket det bara går, alla dagar i veckan, så är hans kontrakt på bara en till tre månader i stöten. Samt uselt betalt, vad annars? Mubarak och hans familj utsattes för förföljelse på grund av sina åsikter i Pakistan. Nu hotas de av utvisning eftersom Mubarak inte kan uppvisa att han har en fast tjänst, någonting Migrationsverket kräver. Situationen för familjen är desperat. De har ingenstans att vända sig efter att ha fått avslag i varje instans i asylprocessen.
Jag läser om Mubarak samtidigt som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) släpper en rapport om gigekonomi. Den kom förra veckan, och visar att personer med arabiskklingande namn diskrimineras grovt på den delen av arbetsmarknaden. Inte nog med det. För personer med arabiskklingande namn gör det noll och inget att de varit gigknegare när de söker sig vidare till andra arbeten. Gigjobb är på intet sätt en dörröppnare för dessa personer. Inte en fot in på arbetsmarknaden utan ett dystopisk öde, en slavliknande slutdestination för de långt ner på samhällsstegen. En perfekt storm av rasism och rovkapitalism kapslar in dem i ett Kafkaartat helvete på cykel i snålblåst.
IFAU citerar i början av rapporten en chef på Arbetsförmedlingen: ”Gigekonomin kommer att hjälpa dem som vill ha en fast anställning men som har svårt att få det, till exempel de som kommer nya till Sverige. För dem blir det lättare att få ett jobb inom gigekonomin och börja bygga ett cv som hjälper dem att få en fast anställning”. Chefens spådom är från 2018. Såhär två år senare kan vi konstatera: nej, no, non, nein. Det blev absolut inte alls så. Vem kunde ens ana detta?
För visst, det är toppen att IFAU gör vetenskap av det förutsägbara misslyckandet. Samtidigt: det här är inte nyheter för någon. Vänstern har alltid varit emot uppluckring av arbetsrätt och vi vet att diskriminering på arbetsmarknaden är vanligt. Högern skiter i vilket, de vill bara ha trälar som underlättar deras Instagramvänliga livspussel Det är mycket tveksamt om rapporten kommer att förändra någonting.
Det är på modet såhär års att glo in i en spåkula och sia om den närmaste framtiden. Det jag ser i min kristallsfär är att fall som Mubaraks kommer bli allt vanligare. Vi låter asylsökande slita ut hjärta och själ genom att köra ut snabbmat till otacksamma trollkarlar. Sedan kastar vi ut dem ur landet, småbarn och hela rasket, när de är uttjänta eftersom de inte lyckats få ett fast jobb. Och sådär kommer det hålla på. Gott nytt år.
För övrigt: om du är jurist som kan tänka dig att hjälpa Mubaraks familj pro bono, maila mig! rojin@ordfrontforlag.se.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
