Ibland funderar jag på om vi skulle separera, det har jag gjort i några år till och från. Så säger min vän. Ja, det låter inte som att ni har det så kul, säger jag. Jo, men ibland har vi det, säger hon. Och, det blir kanske inte bättre än så här, jag menar, hur många par känner du som har det så himla härligt?

Jag kommer att tänka på Kjell Höglunds sorgliga låt: ”Man vänjer sig”. Eller så är det så, med några decennier och barn på nacken, att man blir mer realistisk, förstår att livet inte måste handla om att jaga det bästa.

Författaren M. E. O’Brien vägrar både realism och att vänja sig. Det är inte konstigt att vi inom våra kärnfamiljer slits mellan att misslyckas inom dem och att misslyckas genom att separera. Familje-institutionen är inte skapad för att mänsklig kärlek, frihet och kapacitet ska blomstra, utan för att upprätthålla det kapitalistiska samhället. Alltså behöver vi avskaffa familjen, och samtidigt skapa en kommunistisk feminism. Så tycker hon. Oavsett vad du tycker gissar jag att veckans reportage inte lämnar dig oberörd.