Anna-Maria Carnhede: Algoritmerna vill göra mig till ett svin och det är svårt att stå emot

Inte ens min bästa vän läser mina innersta tankar så väl som Facebook. Endast sekunder efter att jag åter konstaterar att vårt badrum är en sanitär katastrof som avhåller mig från att bjuda hem människor händer det telepatiska: platt­formens algoritmer läser min önskan och ­förser mig på ett kick med en drös av reklam. Och företagen vet hur man får en livs­pusslande feminist på fall.

Jag är visst ”värd” att få mitt toalettgolv skinande rent för skattepengar. Jag bör ”unna” mig lite ”välförtjänt” lugn efter jobbstressen genom att slippa skura ugnen. Anställda med ”schyssta villkor”, som kommer få ”bra pensioner”, som ”älskar sitt jobb” och ”tycker att det är jättekul” att städa. De lovar leende ett hem med skinande rena kök att dricka ­fredagsbubblet i. De säger att ”det är okej att inte orka” skrubba golvet bakom toalettstolen som börjat klibba. Att jag är bra som jag är – trots att det var flera år sedan jag rengjorde ugnen och att jag får panik av tanken på att visa upp utrymmet under vasken, även för vänner. Vissa hävdar till och med att de löser integrationsproblemet genom att göra utrikesfödda till föredömen på arbetsmarknaden.