Men Herman diskuterar även individuella handlingar kritiskt.

Om du och jag tar med dig en tygkasse till affären eller byter till lågenergilampor påverkar det väldigt lite strukturellt, och det är ett val vi behöver göra om och om igen. Det som däremot ger strukturella förändringar är malus-skatter eller förbud mot till exempel plastpåsar (som i Uganda) och vissa högenergilampor. 

Individens livsstilsval som att äta mer vegetarisk kost, undvika konsumtion, och att inte ha bil eller flyga, skulle ha stor effekt om alla gjorde det – men det är som sagt val som behöver göras hela tiden. 

Ibland när jag, trött efter dagens arbete, går till mataffären köper jag helt enkelt den billigaste köttfärsen. Jag orkar inte vara konsekvent klimatsmart varje dag. Vissa orkar kanske det, men jag erkänner att jag inte är där.

”Monstersamhället” har visserligen gett mig ny inspiration, men jag tror inte att jag är ensam om att känna: Snälla politiker, hjälp till! Gör det dyrare att göra fel och billigare att göra rätt! Förbjud den värsta skiten, tack!

Visst ska vi fortsätta anstränga oss i våra enskilda liv, det skapar inte minst ett tryck på politikerna. Men ännu viktigare är att fokusera på är det som ger stor effekt på längre sikt. Det betyder politiska, strukturella förändringar, som till exempel att stoppa nya kolgruvor, att försöka hindra utbyggnaden av infrastruktur för fossila bränslen, eller motverka skövling av naturområden. 

Kanske kan det ge en ny känsla av mening till livet? 
Frågan om glädje, riktning och livets mening kan du läsa mer om i min intervju med Herman Geijer i veckans tidning.