Vad vill Bo Rothstein? Vi har just haft 40 år av växande klyftor och ständiga brakförluster för all vänster inklusive traditionell socialdemokrati. Nu finns en liten chans att Socialdemokraterna tar ett steg bort från nyliberalism för att lappa och laga en sargad välfärd och ett sargat samhälle. Kanske återinföra den värnskatt de själva avskaffade? Kanske sänka det rutavdrag de själva höjde?

Skapar ett parallellt system

Mig veterligen står inga väpnade fabriksockupationer på Socialdemokraternas agenda. Inte ens jag själv föreslog några sådana när jag fick chans att bidra med ett par sidor input till den socialdemokratiska arbetsgruppen ”Samhällsgemenskap genom ökad rättvisa och respekt för dem som bär upp samhället”. Gruppen har nu publicerat sin rapport. Den tycks ha tagit intryck av mina och andras idéer, så nu återstår att se om förslagen blir hälften så radikala som rapporten antyder.

En miniminivå är att avskaffa bidragen för de rika. Det är ett välkänt faktum att den statliga sponsringen av privata sjukvårdsförsäkringar har skapat ett parallellt system där vissa köper sig före andra i strid med Hälso- och sjukvårdslagens principer. 

Mindre uppmärksammat är ett liknande skeende inom äldreomsorgen. Med rut-avdraget får penningstarka pensionärsgrupper en ventil ut ur det offentliga så att politikerna slipper kritik från dessa medborgare. Den som har möjlighet att köpa privat äldreomsorg får dra av halva arbetskostnaden på skatten. 

Det är den sortens uteblivna skatteintäkter som har kallats den gömda välfärden. En välfärd som kostar staten stora pengar och inte alls är lika privat som ordet antyder. Särskilt inte inom äldreomsorgen, där privat äldreomsorg ofta är mer offentligt subventionerad än offentlig äldreomsorg.

Snart ska det gå att maxa

Nyligen höjdes rutavdraget till 75 000 kronor och snart ska det separeras från rot-bidraget, så att höginkomsttagare kan få ut maximalt av båda bidragen. I den nyutkomna boken ”The political economy of care” är mitt bidrag en granskning av den statliga utredning som låg till grund för höjningarna. 

Kan leda till att kommunerna slutar att tillhandahålla vissa typer av äldreomsorg.

Två frågor intresserar mig. För det första hur utredningen och de 51 remissinstanserna tacklar den inbyggda ojämlikheten, det vill säga att rut-bidraget tillfaller högavlönade i oerhört mycket större omfattning än lågavlönade. För det andra vad som sägs om rut-bidragets överlappning med äldreomsorg som ingår i det offentliga åtagandet. Något som, i sin tur, kan leda till att kommunerna slutar att tillhandahålla vissa typer av äldreomsorg.

De senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån visar att de med över en miljon i årslön får överlägset mest rut-bidrag. På lika klar andraplats finner vi personer med över 800 000 i årslön. Det är alltså ett bidrag för de förmögna vi talar om, och samtliga den statliga utredningens tabeller vittnar om att så är fallet. Utredningen konstaterar själv att rut-avdraget ”gynnar personer med högre inkomster”, men väljer att inte alls problematisera denna omfördelning från fattiga till rika.

Välkomnar undanträngning

Samma sak med flera av remissinstanserna. Varken Almega, Företagarna eller kommuner som Danderyd har något att säga om ojämlikheten, vilket inte är det minsta förvånande. Danderyds invånare fick enligt Statistiska centralbyråns senaste siffror 109,9 miljoner kronor i rut-bidrag, vilket kan jämföras med Ragundas 1,4 miljoner, Årjängs 1,5 miljoner, Hällefors 1,7 miljoner och Filipstads 2,5 miljoner. Dessa fyra kommuner har tillsammans samma invånarantal som Danderyd, så Danderydsborna fick mer än 15 gånger så mycket rut-bidrag som de fyra kommunerna.

Danderydsborna fick mer än 15 gånger så mycket rut-bidrag.

Danderyds remissvar är främst inriktat på rut-tjänster som överlappar med den offentliga äldreomsorgen, vilket för oss in på frågan om undanträngningsmekanismer. För kommuner som Danderyd tycks det inte vara något problem att rut-tjänster ökar risken för att kommuner slutar tillhandahålla viss äldreomsorg. 

Kungsbacka kommun ser det rent av som positivt att rut-bidraget har undanträngande effekter på det som, enligt Socialtjänstlagen, ska ingå i det offentliga åtagandet för äldreomsorg. Kungsbacka vill öka incitamenten för att ”köpa tjänster på den privata marknaden” och man anser att vissa insatser inom hemtjänsten bör ”lyftas ut helt eller delvis från maxtaxan”.

Fläskar på med ännu mer

Rut-bidraget ökar ojämlikheten och hotar den offentliga äldreomsorgen. Ändå accepterades Januariavtalets krav på lättnader för övre medelklass, och Socialdemokraterna gav den statliga utredningen glasklara direktiv att höja rut-bidraget till 75 000 kronor. Här kan tilläggas att Socialdemokraternas kommittédirektiv alltid är lika tydliga när det gäller högerpolitik som luddiga när det gäller vänsterpolitik.

Den nuvarande regeringen fläskar nu på med ännu högre bidrag åt de som har det bäst ställt i samhället. Genom att separera rut och rot dubbleras maxbidraget från och med 1 juli 2024 till 150 000 kronor per år och person. Men redan i dag slukar rutbidraget mer än de 6-7 miljarder som det skulle kosta att, exempelvis, ge tandvården samma högkostnadsskydd som övrig sjukvård.

Rut-avdraget bidrar till att den gemensamma välfärden faller isär i en tudelad välfärd bestående av två parallella välfärdsstater. Samtidigt slår raden av direkta skattelättnader för övre medelklass lika hårt mot välfärden, senast värnskatten som också den avskaffades av en socialdemokratisk regering.

Kan inte sluta triangulera

I den mest kända kategoriseringen av olika välfärdsmodeller kallades den gemensamma välfärden för den socialdemokratiska. Därför kan man undra varför Socialdemokraterna medverkar till dess förfall och inte ens är tydliga motståndare till rena bidrag för de med högst inkomster. Det var en av de frågor jag ställde till den socialdemokratiska arbetsgruppen, vars intressanta rapport skulle kunna mynna ut i politiska förslag som det partiet inte har lagt så länge en gammal man som jag kan minnas.

Tillåt mig tvivla. Socialdemokraterna har i decennier visat oförmåga att omsätta den stundtals radikala retoriken i politisk praktik. De kan helt enkelt inte sluta triangulera. De förmår inte skapa framtidstro med ett visionärt program som syftar till att återuppväcka solidaritet och gemenskap i ett av världens rikaste länder. Exakt vad det beror på vet jag inte. 

En förklaring kan vara att alla från Bo Rothstein till Dagens Nyheters ledarsida skrämmer till tystnad, en borgerlig hegemoni som inte blir mindre påtaglig av att socialdemokratin har gjort sig av med allt inflytande på mediemarknaden. En annan förklaring kan vara att partiledningen drar egen nytta av sådant som rut-avdrag och avskaffad värnskatt, varför jag även reste frågan om partiskatt i mitt förslag till arbetsgruppen.

John Lapidus är forskare i ekonomisk historia vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.
 Han är aktuell med boken ”Den sjuka debatten: bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner”.