Men vad nu, har vi hängt ut äldre? Har vi påstått att det bryter mot Svea rikes lagar att köpa sig mjälla queneller – fiskbullar för rika, jättegoda – rakt över disk? Och vad kommer Björn Werner säga att när jag försöker förklara att tidningen faktiskt precis hade gått till till tryck innan denna push anlände, alltså tidningen där han leds till schavotten för sin tidigare provokation om att klimatkrisen fräts bort av Maldivernas sköna sol? Illustrerade vi inte dessutom med en bild på honom där en redig Boeing passerar rakt genom hans huvud, från högra till vänstra örat och vidare mot sköna breddgrader där ingen flygskam existerar? Jo. Förlåt. Det var i och för sig meningen. Bara det att en sak inte gav en annan. Här på Dagens ETC är vi inte hämndlystna, men vi är många andra hemska saker. Tydligen.

Låt oss först följa floden uppströms, till källan för Björn Werners (skribent, debattör, tidigare kulturchef på Göteborgs-Posten) sällsamma behov av att vilja läxa upp granskande journalister om vad som är granskande journalistik.

Han har läst Eigil Söderin och Anton Borgströms artiklar om hur ojämlikheten rusar i Sverige. Kort sagt, den som redan har mycket pengar kan lämna kreti och pleti ännu längre bakom sig eftersom politikerna har bestämt sig för fördelaktiga skattesatser på kapital. Pengar alstrar pengar. Så kan det komma sig att den som tjänar miljarder på kapital skattar mindre – procentuellt – än den som tjänar, säg, 300 000 kronor om året på arbete. 

Rättvist? Det kan man tycka olika om. Men ingen dör av att få sig fakta serverat. Speciellt inte när den kommer med en tendens, som i sin tur kommer från att Dagens ETC över lång tid samlat in, processat och publicerat statistik över de 1 000 personer som tjänar absolut mest. 

Tredubblad inkomst på 15 år! 

Skattar mindre än någonsin! 

Werner kunde förstås ha skrivit något substantiellt om den saken. Men han suktar efter en annan konflikt, något klickigt och klatschigt. Då duger det inte med att Sverige blivit så ojämlikt att OECD-länder förbluffas och förskräcks. Då måste det till skarpare dynamit. 

Werner söker och han finner. En trailer/video där Eigil Söderin flanerar på Östermalm för att fråga ett antal välskräddade herrar och damer hur de ser på det här med förmögenhet och skatter. Det är, när jag ser om det två minuter korta klippet, en enkät med ”espri” – för att citera Karin Olsson på Expressen – som faktiskt lyckas kombinera gott humör med att ge de ungefär 10 500 000 svenskar som inte frekventerar det ekonomiska maktcentra som Östermalm ändå är, en skymt av hur man resonerar när kontot aldrig kryper ner mot nollan i slutet på månaden.  

Werner håller inte med. Han ser något helt annat.

”Har vi för många miljardärer i Sverige?” frågar Eigil Söderin.

Med lömska intentioner, enligt Werner. Själv vill han ha objektivt alstrad nyfikenhet. Inte att Dagens ETC trakasserar ”pensionärer” som görs ”till åtlöje” bara för att ”vänstertidningen” vill åstadkomma ”reklam för ett reportage”.

Det där ska jag bemöta. Men jag unnar mig en konstpaus:

Svenska Dagbladet publicerade precis en artikel om ojämlikhet!

Förvisso i tappning av kvasidebatt, men det är faktiskt lite vackert. 

Jag har alltid tänkt att Dagens ETC, när vi gör vårt jobb bra, kan vara mycket större än Dagens ETC. Journalistiken fortplantar sig. SD:s trollfabrik, smugglade mufflonfår, kriminellt kopplade fotbollsagenter, privatjetmarodörer, hemliga forum där nudes på tonårstjejer byts och handlas, intervjun med Sara Skyttedal där hon berättade att hon rökt på nyligen, geschäft med kolloidalt silver, med mera och med mera.

Det börjar med journalistiken. Men vi håller inte igen när det kommer till att sprida den. Vill fler läsa om vi förser materialet med en lockande trailer? Okej, då gör vi en lockande trailer. Den ska vara relevant. Den får hemskt gärna vara underhållande. Kalla det reklam, kalla det lika gärna en naturlig utlöpa när journalistiken anpassas för nya plattformar, för nya publiker. 

Werner får så klart tycka att det här blir för frejdigt, har oseriös prägel. Men jag törs lova att han är mer kränkt än alla intervjuade Östermalm-seniorer tillsammans. Och jag törs gissa att han fnissade innan han blev kränkt.

Werner blir allvarlig. Då blir det samtidigt väldigt galet. 

Så långt är ju det här mest ett charmant gnabb tidningar emellan. Sedan går det utför. Werner blir allvarlig. Då blir det samtidigt väldigt galet. Han radar upp annan videobaserad journalistik som Dagens ETC gjort, det är livesändning från statsministerns födelsedagsfest och det är försöket att visa läsarna vilka som faktiskt frekventerar Timbros så kallade Onsdagsmöte (lobbyister, politiker, journalister, näringsliv). 

Allt värt att granska, tycker Werner. Men eftersom han vet precis hur det ska gå till – men aldrig har gjort det själv – vill han kungöra att Dagens ETC misslyckats. Vi har nämligen exponerat människor, utmålat dem som presumtivt kriminella. Nej, det har vi så klart inte. 

Werner inbillar sig att vi smider ränker om hur vi ska få ”högerns lakejer” att darra, att vi vill gräva guld med ”lyteskomik”. Nej, riktigt så ser mina dagar inte ut. 

Däremot har jag tvingats ägna ett förbluffande antal av dem till att bemöta försök att på olika sätt stämpla Dagens ETC som något annat än en dagstidning och vår journalistik som något annat än journalistik. SD- och M-politiker har stått på kö senaste åren för att misskreditera oss. Något som eskalerade påtagligt efter avslöjandet om just SD:s trollfabrik, kan tilläggas. 

Det är inte elakt. Det är bara dumt. Och ignorant. 

Werner gör dem sällskap. Att det sker med föresatsen att vilja diskutera pressetik gör det bara ytterligare ledsamt. Han skriver:

”Om jag vill vara elak skulle jag kalla detta aktivism förklädd till journalistik. Högerextremistiska sajter som Exakt24 och Insikt24 har sedan flera år tillbaka på liknande vis använt ’journalistik’ som svepskäl för att med liknande metoder utsätta sina politiska motståndare för rena förföljelser.”

Det är inte elakt. Det är bara dumt. Och ignorant. 

Werners tyckonomiska tempo kanske inte medger research, eller rimlighet, men någonstans borde han ha snappat upp att det finns mycket påtagliga skillnader mellan det som högerextrema hatmånglare sysslar med och det som Dagens ETC sysslar med. Det ena är inte journalistik ens som svepskäl. Det andra är journalistik. Att försöka konstruera beröringspunkter är givetvis helt uppåt väggarna. 

Speciellt eftersom Werner verkar gilla mycket av det vi gör:

”Trots att den (Dagens ETC, även om Werner konsekvent skriver ETC) funnits länge har man på senare år lyckats nyetablera sig som en ung, pigg vänstertidning som på flera sätt ligger före mer etablerade medier. Man är snabb på att plocka upp och odla unga talanger. Skicklig på att hitta uppseendeväckande vinklar och flyhänt i att växla mellan tabloidmässig rapphet och morgontidningens seriösare tonläge. Många av tidningens granskningar och reportage lyckas också få genomslag i nationell press. Det är ett imponerande hantverk.”

En örfil här, en smekning där.

Hur ska han ha det egentligen?

Men vi vill ju alla vara vänner, även med dem som rör ihop oss med obehagliga huliganer som raserar ”svenskfientliga” människors liv, så jag får avsluta med att tacka för den fumliga initieringen av en debatt om hur makten och dess inbördes nätverk kan avtäckas – ja, exponeras – för den som annars befinner sig långt ifrån den. Den kritiserade enkäten har ingenting med en sådan debatt att göra. Men ändå. Frågan är intressant. Dagens ETC kommer hålla den levande med fler publiceringar som har potential att skapa rabalder där uppe på läktaren.