Ulrika Lindahl: Vänsterpolitik får vi leta efter någon annanstans

Stefan Löfven inledde riksdagsdebatten med att själv lyfta typiska högerfrågor. Han talade om att Sverige ser en ny hänsynslös brottslighet med hot mot vittnen och grova vapen som drabbar vanliga hederliga människor i utsatta områden. Enligt Löfven ska utvecklingen bekämpas med fler poliser och hårdare straff som ska knäcka gängen.

Löfven väjde tydligt från att prata om minskade klyftor. Överenskommelsen sätter honom i en tvångströja. Politiken han nu ska driva kommer att öka klyftorna i samhället, öka skillnaderna mellan de rika som kan köpa sin egen trygghet och de som bor i de utsatta områdena och inte har möjlighet att välja bort det.

Här blottade han manken för angrepp från vänster. Vänsterangrepp till och med från högern. Moderatledaren Ulf Kristersson konstaterade att Stefan Löfven ska avskaffa värnskatten. Något som Moderaterna visserligen välkomnar men hittills inte har genomfört själva, bland annat på grund av det är så uppenbart orättvis och så uppenbart gynnar de rika. Nu kunde han tacka Löfven och han passade också på att till och med tacka Vänsterpartiet för att ha släppt igenom en regering som ska slopa värnskatten.

”Jag har blivit politiskt omprungen på högerkanten. Jag lyfter på hatten och tackar Jonas Sjötedt”, sade Ulf Kristersson.

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor hakade på vänsterkritiken. ”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen”. Hon citerade denna textrad ut Staten och kapitalet som framför allt kopplas ihop med Ebba Grön. Hon konstaterade att skatten för de rikaste ska ned samtidigt som bidragen ska öka. Och att de som får betala är den svenska medelklassen och vanliga arbetare. Och att vanligt folk ska beskattas för att göda fastighetsägarna.

SD:s Jimmie Åkesson dundrade på från två håll. Dels slog han fast – igen - att det finns ett konservativt block i riksdagen i opposition mot det kan kallar det vänsterliberala samarbetet bakom regeringen. Men han angrep samtidigt Socialdemokraterna från vänster. ”Vi kommer att vara en offensiv opposition mot skattesänkningar för de rikaste”, sa han i sitt anförande.

Jimmie Åkesson konstaterade att ett motstånd mot försämrad anställningstrygghet, marknadshyror och sänkt skatt för de allra rikaste var de bärande delarna i Socialdemokraternas budskap i valrörelsen. ”Hur ska vi kunna lita på att det Socialdemokraterna säger idag är det som gäller i morgon”.

Sverigedemokraternas egen trovärdighet i den här frågan är förstås på minus. Partiets eget valmanifest innehöll de allra största skattesänkningarna. Men SD lever inte på konsekvens. SD lever på ilska. Och just det gör Stefans Löfvens uppenbara svårigheter att försvara att partiet har sagt en sak och nu gör en helt annan så allvarlig. Han kunde egentligen inte svara på något annat sätt än: du då, du är mycket värre. Han kan inte längre måla upp en idé om ett annat samhälle. Föraktet lurar runt hörnet och föraktet göder högerpopulismen även om SD:s inflytande har avvärjts just nu.

Trots att Socialdemokraterna sitter i regering så är socialdemokratin satt ur spel. Vänsterpolitik får vi leta efter någon annan stans. Den uttrycktes allra tydligast av MP:s Gustav Fridolin i debatten. Ett avgående språkrör som befriats från vad som måste sägas. Han var den första som nämnde solidaritet.

”Jag är grön för att jag tror på solidaritet. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har råd att ta hand om varandra.” Och han var också den som lyckades med det som är så viktigt att nu, att få tyst på SD. Han påminde om att Jimmie Åkessons närmaste man Mattias Karlsson talade om patrioter och citerade Mussolini dagarna efter valet. Jimmie Åkesson stod svarslös när den illa maskerade rasismen och fascismen kläddes av.