Joakim Medin: Valseger för den auktoritära populismen

Den här morgonen efter det ungerska parlamentsvalet vaknade jag upp av att min ungerska vän som jag brukar övernatta hos under besöken i Budapest, låg och grät i sin säng. Hon är judinna och står inte ut med tanken på att behöva leva i åtminstone fyra år till med premiärminister Viktor Orbán. Han och hans parti Fidesz har i åratal anklagats för att vitmåla den ungerska statens inblandning i Förintelsen och för att använda sig av antisemitiska undertoner i sina propagandakampanjer. Nu måste min vän fortsätta svälja det bittra pillret, eller försöka flytta utomlands.

Under natten följde jag en grupp med några hundra ungdomar som i desperation, av ilska och besvikelse drog omkring på gatorna i centrala Budapest. De skrek om diktatur, att Fidesz är en maffia, att de kräver demokrati. De skrek ”Europa! Europa!” eftersom något så tråkigt som EU har blivit en symbol för motsatsen till Orbán. Polisen hade inte ens anständighet nog att slåss med ungdomarna, helt säkert på order uppifrån eftersom här finns på tok för mycket internationell press. När jag lämnade gruppen halv fyra på måndagsmorgonen satt de fortfarande kvar i en sittockupation och stoppade trafiken mitt i gatukorsningen Oktogon i centrala Budapest.