Teodor Stig-Matz: Vänsterpopulismen är bara död i Sverige

Det är lätt att glömma nu, men för bara några år sedan var begreppet vänsterpopulism all the rage bland progressiva tyckare och tänkare. Knappt ett avsnitt av podcasten ”Stormens utveckling” passerade utan ett omnämnande av den belgiska statsvetaren Chantal Mouffe, en auktoritet på ämnet. 2018 skrev Åsa Linderborg och Göran Greider en hel bok, ”Populistiska manifestet”, om begreppet. Året därpå skrämdes Socialdemokraternas högerflygel, representerad av tankesmedjan Tiden, så pass att de skrev attackartiklar mot vänsterpopulismen på DN Debatt.

Att vänsterpopulismen var populär var inte särskilt konstigt. Dels fungerade den som ett svar på den högerpopulism i form av Brexit och Trump som vid mitten av det förra decenniet såg ut att erövra västvärlden. Dels handlade det om att de vänsterrörelser som under 2010-talet vann framgång – eller såg ut att kunna göra det – från Syriza i Grekland och Podemos i Spanien till corbynismen i Storbritannien och Sanders-kampanjerna i USA, alla kunde klassas som mer eller mindre populistiska.