Ricardo Burrows: Vägen mot monarki kantas av Demokraternas impotens

Det fattades egentligen bara en krona och en gyllene spira för att tisdagens tal till den amerikanska kongressen snarare skulle kunna misstas för en kröning. Att president Donald Trumps tal till den egna nationen skulle vara söndrande snarare än enande var på förhand givet. Omvärlden hade inte förväntat sig något annat, i synnerhet inte efter den murbräcka av exekutiva ordrar han sjösatt sedan han tillträdde – för att inte nämna att han bara på några veckor lyckats vända upp och ner på det rådande säkerhetspolitiska läget.

På vår sida av Atlanten kom det första oroväckande tecknet av en sorts ”monarkisk renässans” redan den 7 januari, då Donald Trump inte kunde utesluta att USA med militära medel skulle kunna ta kontroll över Grönland. Utspelet har sedan efterföljts av ett långt avskedsbrev till det forna västblocket. Via ett anklagande tal av vice-presidenten JD Vance på säkerhetskonferensen i München, vidare till den totala förnedringen av Volodymyr Zelenskyj i Vita huset. Gamla allianser splittras och nya formas när makten skiftar.