Många unga har det bra på arbetsmarknaden, och arbetslösheten är förhållandevis låg. Men möjligheterna skiljer sig stort inom gruppen och utsatta grupper så som nyanlända, unga från utsatta områden, unga med funktionsnedsättning och utrikesfödda har svårare att få ett arbete. Tidigare forskning och underlag från bland annat LO visar att ”flexibla” anställningsformer sällan leder till tillsvidareanställningar. Individer tenderar istället att fastna i osäkra och otrygga anställningar.
Uppluckring av trygghet
Just nu genomgår den arbetsmarknad unga möter flera förändringar, bland annat genom att olika former av tidsbegränsade anställningar blir allt mer vanliga. Den här typen av asociala anställningar tar exempelvis med sig ökad risk för psykisk ohälsa, och anses generellt sett ha dåliga trygghetsvillkor. Klart är att många unga som har den här typen av jobb känner stark oro – och att anställningsformen påverkar hur orolig du är.
När arbetsmarknaden ska liberaliseras lyfter näringslivet tillsammans med partier som Centerpartiet och Liberalerna fram ”flexibilitet” som ett ledord. I praktiken betyder det att det ska bli lättare för arbetsgivarna att säga upp anställda, och att anställda helt enkelt förväntas kunna hoppa mellan fler arbetsplatser under yrkeslivet. Det framhålls som ett mer modernt arbetsliv som är efterfrågat bland annat av en yngre generation. Men det är inte sant att unga efterfrågar en uppluckring av tryggheten, tvärt om.
Vill ha förutsägbarhet
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har sedan 1993 genomfört sju stycken attityd- och värderingsstudier som behandlar vad unga i Sverige tycker och känner om det samhället de lever i. Det här görs i ramen för målet för den statliga ungdomspolitiken, som deklarerar att ”alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen”. Arbetsmarknadspolitiken blir här helt central.
Resultaten av MUCF:s studie visar att unga prioriterar trygga och förutsägbara anställningar framför att snabbt kunna byta arbete. I starkt kontrast vill både den politiska högern och näringslivet att det ska bli ännu lättare att anställa via visstid eller osäkra villkor.
Hur är det med den så kallade flexibiliteten då? Bara en tredjedel tycker att det är viktigt att snabbt kunna byta arbete om något bättre skulle dyka upp. Nästan alla unga, över 90 procent, tycker att det är viktigt att ha en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.
Oro över sin ekonomi
Näringslivets ideologiska dimridåer och vurm för osäkra anställningar riskerar också att förskjuta viktiga frågor om hälsa och oro. Totalt oroar sig sex av tio unga för sin egna eller familjens ekonomiska situation. Bland unga med tillfälliga anställningar har nästan fyra av tio någon gång under det senaste året haft svårt att betala utgifter som mat, hyra och räkningar. Bland unga med behovsanställning och unga arbetslösa hamnar samma siffra på hela fem av tio, och åtta av tio ur samma grupp oroar sig för sin ekonomiska situation.
Unga med behovsanställning har alltså svårigheter med löpande utgifter och oroar sig för sin ekonomi i samma utsträckning som unga arbetslösa.
Påverkar livspusslet
Det här påverkar så klart andra delar av livspusslet. Precis som för ekonomiska svårigheter är andelen som oroar sig för bostadslöshet störst bland unga med behovsanställning och unga arbetslösa, i dessa grupper är det ungefär 45 procent som är oroliga. Bland unga med andra tillfälliga anställningar är det 31 procent och bland unga med fast anställning 17 procent. Arbetslösa unga har också lägre krav än andra för att de ska vara intresserade av ett arbete.
Leder till psykisk ohälsa
När vi jämför olika anställningsformer framkommer en tydlig skillnad: unga med fast anställning har mindre psykisk ohälsa än unga med andra anställningsformer. Det finns ingen skillnad mellan unga med tillfällig anställning, unga med behovsanställning och unga som är arbetslösa.
För att på allvar kunna bekämpa det här krävs samhällsfokus. De enda som tjänar på otryggheten är arbetsgivarna.
