Joakim Medin: Tack för att ni tog strid för pressfriheten – och för min frihet

Bortsett från att svara på några mejl är det här den allra första texten jag skriver sedan jag blev frisläppt från fängelset den 16 maj.

Det känns fortfarande ovant att slå på datorns tangenter. Fingrarna kan glömma sin dans snabbare än man tror. 

Jag upphörde dock aldrig med det journalistiska arbetet i turkiskt fängelse. Jag förde dagligen anteckningar om det jag upplevde, på lösblad och kalendersidor och toapappersark. 

Jag hamnade som granne i en fängelsekorridor med människor jag själv skrivit om.

Om det otroligt absurda i anklagelserna mot mig, om att jag ska ha förolämpat den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan, om jag ska vara medlem i en väpnad terroristorganisation och ha spridit terrorpropaganda. 

Om att jag hamnade som granne i en fängelsekorridor med människor jag själv skrivit om både i artikel- och bokformat. 

Om att jag etablerade kontakt med världsberömda politiska fångar som Istanbuls oppositionella borgmästare Ekrem Imamoglu, och med demokratiaktivisten och samvetsfången Osman Kavala.

Ni kommer få ta del av materialet i Dagens ETC inom kort. 

Även om den här processen förvisso inte är över. Jag kommer ha ännu en rättegång kopplat till terroråtalet mot mig i september. 

Mina 51 dagar i turkiskt fängelse blev ett skolboksexempel på hur en auktoritär makthavare försöker tysta den fria journalistiken – men också ett exempel på internationell solidaritet med en hotad reporter. 

Nu fortsätter jag jobba – mer motiverad än någonsin. 

En av de största utmaningarna sedan jag kom hem har varit att förstå vidden av det enorma stöd jag fått under de här dagarna. Från svenska och utländska medier, civilsamhällesorganisationer, politiker – och nyhetskonsumenter. 

Därför vill jag skicka ett mycket stort tack till er prenumeranter som donerade pengar till det juridiska arbetet, som spred ordet om min situation, och som på annat sätt stöttade mig och min fru Sofie, som även hon är journalist på Dagens ETC. Tillsammans tog vi strid för pressfriheten.

Och för principen om att journalister måste få göra sitt jobb och granska makten. Och ni såg till att jag kom för att kunna uppleva min dotters födsel och få återförenas med familj, vänner och kollegor.

Nu fortsätter jag jobba – mer motiverad än någonsin att skriva om demokratifrågor och mänskliga rättigheter. Och friheten har aldrig varit så söt.

Joakim Medin Utrikesreporter på Dagens ETC