Rudolf Höss, familjefader, SS-officer och kommendant i Auschwitz, var en av historiens värsta massmördare. Med sin familj bodde han idylliskt lantligt i en stor, blomstrande trädgård, precis intill förintelselägret. Men det är egentligen inte det som Söderqvist undrar när han frågar efter familjens identitet. Han specificerar: ”Är de som vi eller sådana där andra som inte alls är som vi?”
Det är en bra fråga, central för just den här filmen. Exakt den som regissören Jonathan Glazer vill, och lyckas, få oss att ställa. Glazer skildrar mästerligt hur familjen Höss badar i ån och ordnar barnkalas i plaskdamm, hur den äldste sonen förälskar sig bakom husknuten och hur mamman påtar bland sina rosor, allt medan pappan orkestrerar ett folkmord. Från andra sidan muren hörs skrik och syns rök från krematorierna.
Glazer lyckas göra Förintelsen aktuell, närvarande, ny. Jag känner igen mig, det är därför jag mår illa
Familjen Höss stjäl kläder och guldtänder från mördade judar och strör aska från deras lik i sina rabatter. Judar arbetar som slavtjänare i deras hem, judar mördas i miljoner bara ett stenkast bort.
Så: Är de som vi eller sådana där andra som inte alls är som vi? ”Jag skulle säga obehagligt mycket vi”, skriver Söderqvist.
Jag håller med.
Jag mår illa filmen igenom. Trots, eller kanske på grund av att vi inte får se en skymt av våldet som pågår på andra sidan muren, kryper det under skinnet. Allt utspelar sig inom ramen för familjens skyddade tillvaro. Det är extremt effektiv filmkonst. Glazer lyckas göra Förintelsen aktuell, närvarande, ny. Jag känner igen mig, det är därför jag mår illa.
Det finns många sätt att drabbas personligen av ”The zone of interest", många vidriga företeelser att relatera till, ”på andra sidan muren”, som man både bortser från och beror på i vardagen. Vi lever i ett samhälle som exploaterar och mördar för fåtalets profit. Nazityskland var ett extremt exempel på detta.
Själv satt jag och drack en milkshake (konstigt biogodis, jag vet) och kunde inte låta bli att tänka på de djur som fått lida för mitt barnsliga sötsugs skull. Är det något sådant som Söderqvist tänker på när han kommer fram till att familjen Höss är som vi? Det industriella djurplågeriet vi deltar i men dissocierar från. Eller kan det vara de otaliga människor som arbetar ihjäl sig för en krona om dagen i varuproduktion någonstans långt borta? Flyktingar som drunknar i Medelhavet? Eller kanske klimatkrisen som bara blir värre, men som alltid är allra värst för någon annan – någon som ofta har bidragit extremt lite till problemet?
Nej, ingenting av detta tänker Söderqvist på. Han tänker på de dryga 1 000 svenska artister som kräver att Israel utesluts från Eurovision.
Det svindlar faktiskt för mig när jag läser det. Parodiskt blinkande går jag tillbaka för att se om jag förstått det rätt. Han kan väl ändå inte mena att de som protesterar mot en folkmordsmisstänkt ockupationsmakt är som familjen Höss? Döljer det sig något i texten som jag går miste om?
Nej, Söderqvist menar uppropet. Eller, för att vara noggrann, ”vi som liknöjt eller rentav instämmande åser” uppropet.
”Haag Schmag” twittrade Israels högerextrema minister för nationell säkerhet, angående Internationella domstolens order att vidta åtgärder för att förhindra folkmord. Söderqvist kunde inte ha sagt det bättre själv.
Ingen i uppropet har krävt ett stopp för judar att ställa upp i Eurovision. Att kritisera Israel är, vilket de flesta förstår, inte nödvändigtvis samma sak som att hata judar. Att hävda det är att sätta ett likhetstecken mellan Israel och judar – ett tilltag som är, om inte direkt antisemitiskt, så åtminstone en diskvalificering av de judar som deltar i protesterna mot IDF:s masslakt av palestinska barn.
Söderqvist exkluderar dessutom sig själv när han skriver att ”vi” är obehagligt lika familjen Höss. Hans ”vi” är i själva verket ett ”de” – Söderqvist själv är ren och oskyldig som ett lamm. När andra i biosalongen har känt sig obekväma, skruvat på sig för att berättelsen kommit för nära, har Söderqvist lutat sig tillbaka, sträckt sig efter en näve popcorn och tänkt att det handlar om någon annan. Han har fullständigt misslyckats med att se den här filmen.
