Men den första impulsen som får Sverigedemokraternas riksdagsledamot Jessica Stegrud att ta till X är istället hat. Ja, det kan bara beskrivas så. Hat mot Fredrik Reinfeldt, ordförande för Svenska fotbollförbundet, men tidigare moderat statsminister. 

SD anser att hans migrationspolitiska linje konstituerar landsförräderi. Därför skriver Stegrud om Reinfeldt, som alltså sitter på läktaren:

”Han om någon borde tvingats sitta kvar utan något som helst polisskydd.”

Och:

”Mitt förakt går till alla de politiker – inklusive FR (Reinfeldt) – som lagt grunden för detta.”

Stegrud raderade snabbt sitt inlägg, men hon tycker ju vad hon tycker, så i sitt pågående försvarstal heter det att hon anser det vara ofattbart att ”de som lagt den politiska grunden för denna otrygghet ska ha mer skydd än oss andra”.

Moderater reagerar starkt nu. Jag förstår dem. Alla som är kapabla att läsa det minsta mellan raderna inser ju att hon i princip önskar livet ur Reinfeldt, att hon anser att hans skuld är så svår att han förtjänar att betala ett högt pris. Stegrud är heller inte vem som helst, utan en person som brukar nämnas som tänkbar arvtagare till Jimme Åkesson. SD är heller inte vilket parti som helst utan sedan ett år tillbaka formellt Moderaternas samarbetspartner.

Samtidigt, för den som följer hur ledande SD-politiker rör sig i offentligheten, är Stegruds osmakliga utbrott knappast förvånande, snarare symptomatiskt. För ett parti som verkar kultivera en dröm om att ställa politiska motståndare till svars. Och då inte i nästa frågestund i riksdagen. 

Det kokar något riktigt mörkt, en auktoritär fantasi om faktisk bestraffning. 

Till igår kväll har SD riktat sådant framför allt mot Socialdemokraterna. 

Richard Jomshof (SD), ordförande i justitieutskottet, har i både intervjuer och i sociala medier, upprepat att det ska utkrävas ansvar. Han skriver bland annat att ”arkitekterna bakom detta mångkulturella och mångkriminella samhället ska ställas till svars”. Och: ”Låt inte de ansvariga för denna situation komma undan.”

Dagens ETC har rapporterat om det här. SD har försökt tona ned betydelsen. Men lyssna på vad Niclas Nilsson, researcher på Expo, har att säga:

– Tänker han sig riksrätt? Eller någon sorts tribunal? 

– Sedan ska man också ha med sig att det här är en retorik som vi också ser inom de mer våldsbejakande högerextrema grupperna. Tonen av att göra upp med, rensa ut och kräva ansvar. 

Nazisterna talar om att resa galgar i Finspång.

Nyssnazisterna är inte riktigt där ännu. 

De signalerar bara att en före detta statsminister förtjänar att falla offer för islamistisk terror.

Om inte Moderaterna tidigare förstått vad de öppnat dörren för, måste de ha förstått det nu.