Kommentar

Selma Brodrej: Sara Kristoffersson trillar ner i martyrfällan

Publicerad 22 juni, 2022

Bild: Niklas Nyman

Dagens ETC

En orkan till debatt bröt ut när en grupp studenter ville byta namn på Vita havet på Konstfack för att lyfta frågan om den sneda representationen på skolan. Men när nu en av dramats huvudpersoner, professorn Sara Kristoffersson, ger sin bild av händelseförloppet fastnar hon alltför mycket i självömkan, tycker Dagens ETC:s Selma Brodrej.

Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Selma Brodrej

Text

Det är verkligen väldigt vitt i Vita havet. Efter att ha gått på ett antal vernissager och julmarknader i utställningslokalen på Konstfack förstår jag det separatistiska konstnärskollektivet Brown Islands missnöje. Det är nästan parodiskt hur väl min erfarenhet av Konstfack samspelar med min föreställning om Konstfack. Precis som jag tänkt mig kryllar skolan av Our Legacy-skjortor, Acne-skor, söta blonda tjejer som virkar menskonst och killar uppväxta på Skånegatan som bygger obekväma stolar i ljust trä.

Jag är ingen konstexpert, kvalitén på utbildningen och studenternas arbeten vet jag ytterst lite om. Men färgen på deras ansikten talar sitt tydliga språk: skolan är, precis som de flesta av Sveriges konstnärliga vidareutbildningar, oerhört homogen i sin vithet.