Det kan låta som ett skämt. För många är det också det – ett sätt att leka med makeup. Men det gör den inte mindre intressant, sminktrender reflekterar ofta större tendenser i samhället och denna är inget undantag.
Hur mycket pengar som läggs på smink är länkat till tillståndet i världen.
Begreppet ”läppstiftindex” syftar på sambandet mellan lågkonjunktur och ökad kosmetikaförsäljning. I Ryssland exploderade exempelvis läppstiftsförsäljningen under den ekonomiska krisen 1998, och i USA dubblerades försäljningen av läppstift direkt efter 11 september-attacken 2001.
Sufragetternas läppstift
Men också samhällsklimat och identitetspolitik kan analyseras genom makeup. Under andra världskriget uppmanades brittiska kvinnor att bära rött läppstift för att påminna oroliga män att deras plats i arbetslivet bara var temporär, de var ju kvinnor. Första vågen av suffragetter använde sexarbetarens röda läppstift som symbol för uppror. Under svarta amerikaners medborgarrättskamp på 1950- och 1960-talets blev afrofrisyren en symbol för okuvat leverne. Under pågående protester i Iran har kvinnor bränt sina hijabs och klippt av sig håret i protest mot landets kvinnoförtryck.
Så varför har gråtsminket fått ett sådant genomslag – och varför just nu?
Offentlig sårbarhet
Den ledsna flickans estetik har funnits tidigare i form av emo, sorgsna singer-songwriters, 2010-talets modefotografi med unga flickors frånvarande blickar – för att inte tala om 1990-talets ”heroin chic”. Men en gråtande flicka är någonting nytt.
Den mest uppenbara förklaringen är att det finns mycket att gråta för. Jorden brinner upp, rasism härjar, det är krig. Världens tillstånd är aningen sämst för tillfället. Oro och psykisk ohälsa brer därför ut sig, statistik visar att vi mår sämre och sämre.
Men varför måste det ske på sociala media?
Svenska forskaren Fredrika Thelandersson säger till The Guardian att det handlar om två saker i kombination. Trendordet ”autenticitet”, vilket för ett personligt varumärke (det vill säga en person) ofta innebär att blotta sina svagheter, visa sig sårbar. Att berätta om en diagnos eller psykisk ohälsa görs inte sällan i syfte att uppfattas som mer transparent och autentisk för sin publik.
Samtidigt har sociala media blivit platsen man söker hjälp och stöd på, till skillnad från de traditionella vårdinstitutionerna.
Det finns också en annan möjlig förklaring. Att ”crying makeup” helt enkelt är en mottrend.
Reaktion mot wellness
Vilken slags skönhets- och hälsotrend har dominerat sociala media de senaste fem, tio åren? Vilken industri har kapitaliserat på våra ökande oroskänslor? Svar: wellness.
”Clean beauty”, gröna juicer, yogaposer på bryggan. Enligt wellnessindustrin är det vårt alldeles egna, individuella ansvar om vi vill må bra i kropp och själ.
Men den harmoniska livsstilen, i synnerhet om den är en del av visuell dokumentation och bekräftelse, handlar också om ett poserande. Wellness, precis som sociala media i stort, handlar om performativitet.
Och kapitalism såklart – det ligger mycket pengar i att sälja hopp och löften om snabbt välbefinnande. Det ligger också status i hälsa och välmående. Därför har ledsamhet och sorg blivit en mottrend.
Men också mottrenden på wellness är poserande. Poängen med gråtmakeupen är inte att posta bilder av sitt fula, snoriga, gråtande jag utan sitt snyggaste, sminkade gråtansikte. Statusen ligger inte i själva ledsamheten, utan i hur man gör det mest övertygande.
Det i sig borde säga någonting om världens tillstånd. Vad exakt? Kanske att äkthet inte längre finns utan måste konstrueras.
Det om något är värt att gråta över.
