Den mexikanska författaren Juan Villoro berättar att han på kongressbiblioteket i Washington hittade en bok om Pelé som helt enkelt heter ”1283” – det var så många mål han gjorde under sin karriär. Boken är en redovisning i en extremt lyxig edition i både text och bild av alla de målen. Boken är bara tryckt i 1283 exemplar och Villoro undrar vilka det är som kan tänkas äga ett exemplar. Han drar slutsatsen att det måste vara förmögna supportrar och pampar från Fifa och konstaterar att det speglar något av Pelés motsägelsefullhet – en lyxbok för några få om det fenomen som föder massornas passion.

Nation i depression

Att denna motsägelsefullhet också påverkade brasilianarnas relation till Pelé upptäckte jag en natt när jag bodde på ett litet hotell i Gloria i stadsdelen Flamengo i Rio de Janeiro. Framför hotellet fanns ett halvdussin fotbollsplaner där det alltid – 24 timmar om dygnet! – pågick matcher. Med tiden blev det lite plågsamt och jag fick leta upp ett annat hotell för att kunna sova. Men den här natten vid tretiden satt jag på en bänk och kollade in matcherna tillsammans med några av spelarna som väntade på sin tur. När jag berättade att jag kom från Sverige började frågorna komma om fotbolls-VM 58 och det brasilianska VM-laget med alla legendariska stjärnor.

– Det var de som gjorde att vi kunde börja skratta igen, sa en av dem, en lite äldre man.

– Du förstår, sa han, efter VM 1950 var Brasilien en krossad nation, utan framtidshopp.

VM 1950 spelades i Brasilien och det var självklart att Brasilien, för första gången, skulle ta hem VM-pokalen. Men så blev det inte. Istället segrade Uruguay och Brasilien gick in en lång depression.

– Det var segern 58 och fram för allt Pelé som fick oss att börja leva igen.

Samtidigt byggdes Oscar Niemayers futuristiska huvudstad Brasilia klart och Tom Jobim med sin bossanova och ”Flickan på Ipanema” blev symboler för framtidsoptimism och livslust. VM-gulden från Chile 1962 och, framför allt, Mexiko 1970 injekterade än mer positiv energi och Pelé blev definitivt ”O Rei” och Brasilien blev landet som dansade i bossanova-takt mot framtiden.

Men den äldre mannens hoppingivande lilla minnesorgie slutade ändå i en djup suck.

– Vet du att Romario brukar säga att ”när Pelé håller käften är han en stor poet”. 

Han skockade lite.

– Fast, fortsatte han, jag tror att problemet med Pelé snarare är att han håller allt för mycket tyst om de viktiga frågorna i samhället – han sa inget under diktaturen, han håller tyst om rasismen, han försvarar byråkraterna i Fifa… Fast jag kan också förstå honom. Han vet att allt det han säger övertolkas och kan få helt andra effekter än han avser. Kanske borde vi istället beundra honom för att ha lyckats vara så diplomatisk under så lång tid.

En av de yngre spelarna utropar ”jag älskar Pelé, men Edson do Nascimiento skulle jag gärna slå på käften”.

– Han visste inte ens hur många barn hade, säger han upprört. Och med vem. Och Sandra Machado vägrade han att erkänna trots att DNA-testen visade att det är han som är far.

Kritiserad för privatlivet

Det är ingen hemlighet att Pelé har många kvinnor. En av hans mest uppmärksammade relationer med den blivande tv-stjärnan Xuxa, som då bara var 15 år, tog slut därför att han var obotligt otrogen.

– Vad jag inte gillar, säger den yngre spelaren, är att han inte tycks bry sig om sina barn.

Senare läser jag en bekännelse av Pelé där han erkänner att flera av hans oräkneliga kvinnoaffärer slutade i att det föddes barn.

– Men, sa han urskuldande, jag fick aldrig någon kännedom om det förrän långt senare.

Det som den unge spelaren inte kan förlåta är att även när det bevisades att Pelé var far, som i fallet med Sandra Machado, så vägrade han att erkänna henne.

– Och, säger han, när hon dog så gick Pelé först sent omsider och bara motvilligt med på att betala ett litet underhåll till hennes två barn – 350 dollar per månad. Han som var så rik, hur kunde han vara så snål?

Spekulationerna fortsatte fram till gryningen. Pelé var, visade det sig, både en beundrad mästare och en nästan lite avskydd egotrippare. 

Samtidigt.

Och nu, långt senare, känns det nästan lite av en befrielse att Edson Arantes do Nascimiento begravs, så att kungen Pelé kan leva fri.