När du hittat en lämplig variant krävs ytterligare två komponenter för att göra den till ett vapen. Den första är en ”förstärkare”. Den bästa förstärkaren är ett gigantiskt magasin eller en fabrik där tusentals fåglar packas ihop. Dessa fåglar bör vara genetiskt homogena, så att din virusstam kan röra sig fritt mellan dem. Intensiva hönsfarmar skulle fungera bra. Under sådana förhållanden kan en lågpatogen stam ganska snart mutera till en högst patogen variant.

För att säkerställa maximal spridning bör du förflytta några av fåglarna, snabbare än ­influensans inkubationstid. Du kan frakta dem över gränser. En del kan flyttas till gårdar med frigående höns eller hobbygårdar, för att öka möjligheten att smitta vilda fåglar.

Men det är svårt för ett influensa­virus att röra sig direkt från fåglar till människor, så en annan komponent är ­nödvändig: en ­mellanvärd. Det är en art som samtidigt kan härbärgera det nyligen patogena fågelviruset och en influensavariant som redan är anpassad till människor. Sedan kan virusen, när de bekvämt sammanförts, utbyta genetiskt material – en process som kallas ”omsortering”.

Grisar är rimliga mellan­värdar. De kan ha spelat denna roll i några av de tidigare utbrotten och pandemierna. Men det finns en mycket bättre kandidat: minken. Minken härbärgerar utan problem influensavirus från både människor och fåglar. Som predatorer kan de lätt få fågelinfluensa från det kött de äter. Fördelningen av sialinsyrereceptorer – en avgörande faktor för smitta – i deras andningsorgan liknar den hos människan. Influensastammar från människor kan föras mellan dem genom luftburen smitta.

Inte förrän vi börjar värdera liv högre än pengar kan vi förhindra framtidens pandemier.

Minken har också, i anmärkningsvärt hög grad, vad forskarna kallar ”zoonotisk potential”: med andra ord kan de smittas av, och smitta, många olika arter. Under de första vågorna av covid-19 visade de sig vara högst effektiva mellanled, delvis eftersom viruset till synes utvecklas snabbare i minkar än i människor. De verkar ha genererat åtminstone två nya varianter som spridit sig till människor, en i Spanien och en i Italien. Minken är den enda kända arten som både fick covid-19 av människor och sedan smittade människor med det.

För att öka deras kapacitet som mellanvärdar kan du pressa ihop hundratusentals av de pyttesmå burar de förvaras i, så att detta vanligtvis ensamlevande djur påtvingas kontakt med andra. Du kan minska den genetiska mångfalden genom att enbart föda upp minkar med en specifik pälstyp. Med andra ord skulle du göra precis vad minkfarmar gör i dag. Sedan skulle du luta dig tillbaka och vänta.

Nästa pandemi kanske inte ­planteras av en mordisk ­psykopat, men effekten kan – om vi inte har tur – bli densamma. H5N1 var en ganska ofarlig fågelinfluensa tills en högst patogen variant kläcktes på en kinesisk gåsfarm 1996. Den är dödlig för människor. I de sällsynta fall då människor smittats av denna variant har den oftare än inte haft dödlig utgång: av de 868 som smittats fram till oktober 2022 har 457 dött. Även om den varit förödande för såväl hönsbesättningar som vilda fåglar är smittsamheten från fåglar till de flesta däggdjur, och mellan människor, tack och lov extremt låg.

Men minknäringen erbjuder den mellanvärd den kräver. 2021 rapporterade en artikel i den vetenskapliga tidskriften Emerging microbes and infections att omkring en tredjedel av de minkar som forskarna testade hade antikroppar mot både fågelinfluensa och mänsklig influensa. Forskarna varnade för att denna dubbla smitta skulle kunna generera nya virus ”med hög smittsamhet mellan människor”. Detta hot mot folkhälsan ”bör inte ignoreras”, då det har ”pandemisk potential”. Självfallet ignorerades det.

Nyligen avslöjade den ­vetenskapliga tidskriften ­Eurosurveillance det första kända fallet av storskalig smitta av influensa­viruset H5N1 mellan däggdjur. Det inträffade, till ingens förvåning, på en minkfarm (i Galicien i norra Spanien). Minkarna matades med hönsprodukter, något som forskare länge varnat för, men det verkar som att den sannolika orsaken till smittan var kontakt med en sjuk vild fågel, som kan ha ramlat mot burgallret, dragits in i buren och ätits upp. När det väl kommit in i sin mellanvärd muterade viruset för att bli smittsamt för de andra minkarna, och sedan spred det sig snabbt, från bur till bur, på farmen med över 50 000 djur.

Denna epidemi hindrades innan den lämnade farmen. Alla minkar dödades och vi kan med nöd och näppe ha undgått en pandemi som potentiellt kunnat vara mer dödlig än covid-19. Men uppfödning av minkar för deras päls, ett grymt och meningslöst förfarande, fortsätter i Europa, Nordamerika och Kina. Risken är stor att nästa pandemi, vad det än blir, kommer att uppstå på en av dessa platser. På grund av den avskyvärda behandling djuren utsätts för, och det allvarliga hot det utgör för mänskligt liv, behöver vi ett globalt fördrag som förbjuder minkfarmning.

Viruset H5N1, som förvärvade sina dödliga mutationer på en hönsfarm, rasar nu genom populationer av vilda fåglar med fasansfulla följder. Det dödar så många att det, tillsammans med andra hot, kan driva vissa arter mot utrotning. I synnerhet ödelägger det kolonier av sjöfåglar. Då dessa fortplantar sig sent och långsamt är de särskilt sårbara för utrotning. Vilda fåglar skulle enkelt kunna sprida viruset till en annan minkfarm.

Detta hot omgärdas av grotesk grymhet: de höns-, mink- och grisfarmar, vars fasor vi på något vis normaliserat och accepterat. Om någon skulle behandla hundar eller katter på samma sätt som vi behandlar de här djuren skulle det leda till fängelsestraff. Men om man gör detta mot uppfödda arter i tillräckligt stor skala behandlas man med den särskilda respekt som visas en ”industrimagnat”. Regeringar krattar ens gång. Tidningar skriver hyllningar av det slag som en gång var reserverade för kejsare.

Så vem är den mordiska galningen i den här historien? Det är en knappt granskad abstraktion som vi kallar ”ekonomin”, ett monster till vilket precis allt måste offras, utan frågor eller motstånd: uppfödda djur, vilda djur och till och med – om vi inte har tur – miljontals människor. Inte förrän vi börjar värdera liv högre än pengar kan vi förhindra framtidens pandemier.

Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian.Översättning: Jenny Cleveson