Irak som land är en västerländsk konstruktion. Det samma gäller de flesta grannländer. Länderna sågs som en belöning för arabernas insats i kampen mot det ottomanska riket. De blev lovade självständighet, rätten att styra sin egen framtid. Men bakom kulisserna så blev det en förhandling mellan stormakterna och kartorna ritades enligt Sykes-Picot-avtalet.
De kastade av sig oket från ottomanerna bara för att bli förnedrade av nya herrar.
Fransmän och britter bestämde gränserna för civilisationens vagga. För städer och platser som återfinns i Gamla testamentet. Araberna fick för över 100 år sedan böja sig för pipelines och oljeföretag. De kastade av sig oket från ottomanerna bara för att bli förnedrade av nya herrar.
Israel ges fria händer
Nära USA bombade Irak till ruiner så gjorde ingen världsledare något konkret för att stoppa det. Trots att alla förstod att de ljög om sina motiv. Alla de brott mot folkrätten som den invasionen innebar blev inte till några sanktioner eller hemskickade ambassadörer. När den Internationella brottsmålsdomstolen, ICC, så mycket som nosat efter att eventuellt döma en amerikan – eller israel – har USA de facto hotat med att i så fall befria den misstänkte med våld. För alla de som tvingats fly och sett sina hem och minnen förstörda är det inget annat än ett hån. Du kan förnedra araberna, ostraffat och utan konsekvenser.
När Amnesty kritiserade Ukraina för att ha beväpnad personal i och i närheten av sjukhus uppbådades ett internationellt drev mot Amnesty. När Israel påstod att Hamas hade soldater i al-Shifasjukhuset så var det argumentet för att rättfärdiga bombningarna av det. När IDF öppet ljuger om vilka mål de bombat så hörs ingen kritik från västländerna. Det spelar ingen roll om det handlar om användandet av begränsade vapensystem som vitfosfor eller om Hellfirerobotar mot journalister. När Israel bombar Västbanken och nya bosättare flyttas in så hörs inte ett ord. I FN lägger Sverige ned sin röst i frågan om ett krav på vapenvila. För vår regering har Israel fria händer att agera. För våra svenskpalestinier är det inget annat än en förnedring.
Ville ni ha yttrandefrihet?
I Sverige sker samma typ av bisarra förnedringsritual gentemot vår stora minoritet av araber och muslimer. Efter månader av högljudda försvar av yttrandefriheten, att muslimerna får ta att deras heliga skrift blir uppeldad – för ”så är det i en demokrati” – talar man nu om att kriminalisera uttryck av stöd till Palestina.
Politiker som avfärdat rasismkritik på universiteten eftersom att det ska vara högt i tak inom akademin vill nu begränsa yttrandefriheten för att tysta kritik mot samarbeten med israeliska vapenföretag.
Varje arab måste rituellt ta avstånd från Hamas. Men ingen tycks behöva ta avstånd från bosättare eller bombplan.
Varje arab måste rituellt ta avstånd från Hamas. Men ingen tycks behöva ta avstånd från bosättare eller bombplan.
En så onyanserad samhällsdebatt är inget annat än en förnedring.
Han vill till kriget
Jag träffar en vän från Jordanien. Han är i Sverige på en kort visit innan han ska hem till Amman igen. Han pratar intensivt om att det måste bli ett krig. Att grannländerna måste agera. Även om de inte själva tänker göra något så skulle de kunna öppna gränsen och släppa in de som vill ta sig till Västbanken. Min vän skiljer sig från de flesta jordanier då han tillhör den lilla och i stor utsträckning förtrycka minoriteten av kristna i landet. Han har inget till övers för islam eller jihadister. Tvärtom. Hans uppväxt har inte lämnat honom med något annat än förakt för imamerna. Trots det så önskar han ett krig. Ett krig han själv säger sig vilja delta i. Han förstår att utsikterna till en seger för ett sådant projekt är litet om inte obefintligt. Döden är att föredra framför ytterligare förnedring.
För förnedringen kommer inte bara från väst. Den kommer från kungarna och presidenterna som säger sig stödja palestiniernas kamp. Egypten, Saudiarabien och Iran har alla fördömt Israel och sagt sig vilja agera. Än så länge så är deras agerande högst symboliskt. Det blir också en symbol för hyckleriet och bär med sig en explosiv kraft i regionen.
När detta är över så riskerar kungarna att se sina palats stormas av sina undersåtar som vet att de under decennier har valt amerikanska dollar och sin egen trygghet och låtit förnedring av Mellanösterns alla folk få fortsätta.
Öppen rasism mot Mellanöstern
Svenskarna har nog inte förstått att vi lever i ett ytterkantssamhälle. Att våra närmsta i Europa är halvdemokratier och protofascister som Ungern eller Polen. Den öppna rasismen mot folk från Mellanöstern skapar spänningar som kan få omfattande konsekvenser. Vår regering måste förstå detta.
Förnedringen och maktlösheten skapar en energi. En kraft som likt elektricitet kan löpa åt olika håll. Den kan göda tendenser som är farliga, brutala och reaktionära. Men kraften kan också kanaliseras in i sekulära och antirasistiska krafter.
För att parafrasera feministen Selma James: in i en rörelse som gör svenskarabernas makt känd. Att busschaufförerna, fritidspedagogerna och undersköterskorna visar sin samhällsmakt genom strejk och protester mot denna förnedrande dubbla standard.
För dissonansen är stor. Från ledarsidor och politiker så har kritiken mot Israel sträckt sig till att det aldrig är ens fel när två träter. Men bland svenskar, av alla bakgrunder, så är jag säker på att stödet för en vapenvila och kravet på att Israel följer internationell rätt är en majoritetsfråga.
Förhoppningsvis så blir kraften från denna dissonans så stark att den kan bryta en alltmer eskalerande spiral av förnedring.
