Andrea Wesslén: Med bättre villkor hade min blodpropp upptäckts

I dagarna fyller min son ett år. På många sätt hade jag tur när han föddes – jag hänvisades inte till ett annat sjukhus än det där förlossningen var planerad, när jag väl kom in till de glänsande fräscha lokalerna på Nya Karolinska fick jag stanna, när saker började gå fel fick jag vård och stöd och när det till slut beslutades att jag behövde ett akut kejsarsnitt gick allting imponerande fort. Men. När epiduralen sattes gick nålen igenom ryggmärgshinnan, vilket i vissa fall – som mitt – kan leda till kraftig huvudvärk som endast lindras i liggande läge. Så det blev mycket tid i sängen på BB, någonting som – i kombination med graviditet, förlossning och operation – rejält höjer risken för en blodpropp.

”Blodpropp” var dock inte ett ord som vi hörde under de dagar vi var kvar på BB, i de äldre och mer slitna lokalerna i gamla Karolinska. Vad som kändes som ett nästan oändligt antal barnmorskor kom och gick, många berättade att de vanligtvis är på förlossningen eller någon annanstans. Den enda läkarkontakten som hade med mig, och inte min nyfödda son, att göra hade främst fokus på att jag inte måste föda ett eventuellt andra barn genom kejsarsnitt.