Bilan Osman: Lagstifta om hur kvinnor klär sig – då gör vi revolution

Jag har dragit mig för att skriva en text om detta. Inte av uppenbara anledningar, det vill säga att debatten om slöja i Sverige och stora delar av västvärlden är så pass infantil att den kräver meditationsövningar för att orka med resonemangen. Det är inte därför – men för att inga rörelser, eller kamper i världen är värda något utan allianser och solidaritet. När revolutionen pågår i Iran tänker jag på alla mina barndomsvänner och grannar. Några av dem var barn till politiska flyktingar, andra bar på ärren Khomeini och hans meningsfränder skapade. 

För dem hade jag önskat ett värdigt samtal om revolutionen. En som inte använder revolutionen i syfte att slå mot minoriteter i andra länder, en som behåller fokus. Som komplicerar, ifrågasätter och analyserar enbart i syfte att skapa ett fritt Iran. Det förtjänar människorna som just nu, med liv som insats, kräver demokratiska reformer. Det förtjänar också alla de svensk-iranier, varav många, under decennier inte ens fått besöka sin familj, släktingar och vänner.