Lars Palmgren: Jag hörde påven ge äktenskapsråd på bussen i Buenos Aires

När påven Franciskus besökte Chile 2018 kritiserades han för att han tog en pedofilanklagad präst i försvar. Ett misstag, erkände han snart och bjöd istället in offren till Vatikanen både som en upprättelse för dem och som en offentlig självkritik. Det var så han upplevdes i Latinamerika - som någon som kunde göra fel, men som inte drog sig för att erkänna det. Han upplevdes som nära, mänsklig, någon som på allvar var intresserad av att lyssna. Och fram för allt någon som stod på de fattigas och utsattas sida. Hans andra encyklika ”Laudati si” om klimatkris och miljöförstörelse lade grund för en studiecirkelverksamhet långt utanför den katolska kyrkan som blev ett avstamp för en aktiv miljörörelse på kontinenten.

Jag har ett eget favoritminne av honom. När han fortfarande var biskop och hette Jorge Bergoglio satt jag bakom honom på en buss i Buenos Aires. Jag visste inte att det var han, såg bara att det var en präst. Efter ett tag kom en kvinna fram och satte sig bredvid honom och bad att få bikta sig. Prästen såg lite förvånad ut, men nickade vänligt. ”Om du inte tycker att det är obekvämt, här i bussen, så….” Hennes bikt, som jag inte kunde undvika att höra, var fruktansvärd – hennes man misshandlade henne systematiskt. Hon visade blåmärken på armar och ben. Prästen lyssnade allvarligt, tog henne i handen, bad tillsammans med henne och gav henne sen sitt visitkort. ”Sök upp mig”, sa han, ”det här kan inte fortsätta”. ”Men kyrkan tillåter ju inte skilsmässor”, svarade hon, ”och jag kan inte leva längre med honom”. Prästen nickade och sa lugnande ”Jodå, sök upp mig så ska vi ordna det. Du kan inte fortsätta att vara gift med en sådan man”. De bad igen och när han gick av reste sig kvinnan upp och ropade något om ”Tack Bergoglio, du har räddat mig!”.