Storbritannien

Kommentar: Jag har Labour i mitt blod – men nu gör jag slut med partiet

Publicerad 28 mars, 2024 (Uppdaterad 28 mars, 2024 )

Bild: Zanna Nordqvist, AP/TT, Labour/Press (montage)

Dagens ETC

Mina äldre släktingar hade sina egna komplicerade förhållanden till partiet, men de kunde i alla fall peka på politiska åtgärder som förändrade människors liv. 2024 kan jag inte det, skriver brittiske Owen Jones, journalist och till alldeles nyss progressiv Labour-profil.

Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Owen Jones

Texten är tidigare publicerad i The Guardian

Översättning: Jenny Cleveson

Det är svårt att separera Labourpartiet från min bild av mig själv. Jag växte upp i Stockport, är lite lik Macaulay Culkin, klär mig illa. Labourpartiet verkade alltid passa in där någonstans. Min gammelmorfar, en järnvägsarbetare som fick sin lön sänkt efter generalstrejken för snart hundra år sedan, var kommunfullmäktigeledamot för Labour. Det var även min mormor. Hennes stoltaste bedrift var att hon stoppade en privat hyresvärd från att vräka en familj en jul. Mina föräldrar träffades på ett Labourmöte i Londonstadsdelen Tooting Bec på 1960-talet (romantiskt). Min mamma gav mig ett medlemskap i Labourpartiet i 15-årspresent. Under mina 21 år som vuxen har jag kryssat för partiets kandidater på lokal, nationell och europeisk nivå, och till och med kampanjat för dem.

Läs mer: Owen Jones om transhatet: ”Extrem moralpanik – kommer sluta illa”