Jag försökte skriva en känslomässig text här i Dagens ETC om hur ålderism och sexism påverkar representationen inom den svenska musikbranchen. Det verkar som att många, trots mina desperata försök att bevisa motsatsen, läst texten som att jag egentligen ville skriva snälla snälla snälla Strage ring mej på 073-5117018.
Josefin Jinder reagerade på artikeln i Expressen.
(Alla grabbar som tänker att ni kan andas ut – jag står fortfarande fast vid att ni får ståpäls och blir rörda till tårar av er egen godhet när ni ”lyfter” en ung kvinna)
Jag tänkte först att jag skulle svara på alla frågor Jinder ställer i sin text. Men det blev för svårt. Liksom vad svarar jag på frågan om jag inte ”tycker att Eva Dahlgren finns?” Eller om jag tror att ”ingen kommer bry sig om Icona Pop när dom fyller 40?”. Att lista namn på tanter jag tycker borde få synas på TV för att ”bevisa” att jag har rätt känns… inte heller det som något jag vill göra.
Jinder undrar om det är så att mitt mål med att göra musik är att få ”vara med” och att vara ”cool” och att jag därför ”fallit bort”. Hon kallar det (mig?) cyniskt.
Jag vet inte, många värdelösa saker känner jag mig som. Men cynisk är inte en av dom. Fast det brukar väl vara så att dom värsta sidorna man har är man helt blind för. Jag känner mig öppen inför att jag upplevs som cynisk. Mvh parterapi.
Jag får också tipset av Jinder att jag ska sluta bry mig. Det kommer tyvärr vara omöjligt haha. Nej men vissa saker har man väl blivit bättre på ålderns höst att inte bry sig om. Fast när jag sitter och lyssnar på min 16-åring och hennes problem med olika Snapchat-grupper och jag vill skrika men BRY DIG INTE om vad Piss-Nisse skriver så känner jag fan vad lätt det är att säga, men inte är jag bättre som oroar mig för vad fan grannarna tycker om mig osv.
Min första reaktion på hennes artikel var dock att jag höll med
Jag har försökt formulera något bra, rakt och tydligt om det här med att bry sig vs inte bry sig i egenskap av kulturutövare men det går tydligen inte alls.
Något om att vilja vara fri från andras tyckande, bekräftelse, trender i själva skapandet men sen ändå bry sig när det släpps ut. Äsch.
Min första reaktion på hennes artikel var dock att jag höll med. Jag mailade min redaktör och sa ”Jinder har rätt, min text var kass”. Han svarade att hon helt hade missat min poäng. Men vems fel är det? tänker jag. Min mamma lärde mig tidigt att ta ansvar för mina handlingar.
Jag vill förtydliga några saker som jag förstår var förvirrande med min artikel:
◾ Jag vill inte vara alarmistisk. Det är inte bara värdelöst att åldras. Har haft ont i en tå i över ett år för att jag gick med klackskor en hel kväll. DET mina vänner är värdelöst och svårt med att vara över 40. Hatar också hur min åldrande kropp ser ut men jag hatar den mindre nu eftersom jag kan titta på bilder på när jag var 25 och veta att jag hatade den lilla kroppen lika mycket och alltså förstå tack vare åldrandet att självhatet inte har med hur jag ser ut att göra.
◾ Jag vill inte ta unga kvinnors agens ifrån dem. Det jag ville lyfta är hur vissa i branschen använder unga kvinnor för att stärka sina egna positioner. Det minskar inte kvinnornas egen agens, utan visar på en strukturell problematik där unga kvinnors prestationer ibland instrumentaliseras för andras syften.
◾ Det vore riktigt sjukt om jag hade åsikter för att dom anses coola och inte för att jag genuint vill förändra något.
Det jag försökte skriva handlar om andras uppfattning. Andra tyckte man var cool som ung feminist och andra tycker nu att man är bitter kärring när man uttrycker åsikter kring representation.
Jag vill varken att mina åsikter ska betraktas som coola eller avskrivas som bittra.
NEJ jag är inte avundsjuk på dom. Tänker efter lite… jo lite avundsjuk är jag nog
Är jag avundsjuk på Hellström, Krunegård och Stenström? Vill jag vara Mauro Scocco? Undrar Jinder och berättar att hon vet massa gubbar som får för lite plats plus massa gubbar det är synd om.
Det var slarvigt av mig att skriva JAG ÄR SÅ JÄVLA AVUNDSJUK PÅ MÄNNEN för när jag får frågan sådär rakt upp och ner blir det mer komplext än så:
Rent spontant NEJ jag är inte avundsjuk på dom. Tänker efter lite… jo lite avundsjuk är jag nog. Vill jag vara Mauro Scocco? FAN vilken svår fråga. NEJ fast jo kanske lite. Kommer inte fram till ett rakt svar här. Hela grejen är väl att ingen vinner på ojämställdhet.
Jag såg en intervju med Madonna. (Ni vet hon gamla från USA)
What do you deal with most? Ageism or sexism? frågar journalisten.
Hon svarar: båda. Hon säger att dom hör ihop helt. Att män inte drabbas av ålderism.
Hon säger: Mick Jagger is allowed to have fun. I’m not allowed to have fun.
Men ingen jävel har väl sagt till Madonna att hon inte får ha kul? Och någon kanske har sett Mick Jagger vara jätteledsen flera flera gånger?!?
Efter att min senaste text publicerades kände jag typ en befrielse av att ha satt mig själv i den här sitsen att aldrig mer kunna skicka ut ett pressmeddelande ”Min Stora Sorg är aktuell med ny bajslåt om sitt viktiga skitliv” till journalistkåren.
Alla kan vara lugna, jag älskar också Per Sinding-Larsen och allt han gjort/gör för musiksverige. Jag tänkte att vi kunde prata om strukturer utan att vara grävande journalist men det kanske blir för luddigt.
Jag kommer tyvärr att kommer fortsätta skriva medelmåttiga och känslodrivna texter.
För er som är intresserade av ämnet på riktigt och fullkomligt struntar i både mina och Jinders upplevelser kan jag tipsa om:
Older women almost completely missing from this year’s UK music festival headliners
• En undersökning från ”Centre for ageing better” som visar att 2023 headlinade bara en enda kvinna som fyllt 50 en brittisk musikfestival.
• Headlinerakterna var 55 stycken. Ungefär en tredjedel av dem var män över 50.
Annenberg inclusion initiative – Inclusion in the Recording Studio?
• I en analys av 700 populära låtar mellan 2012 och 2018 från Annenberg Inclusion Initiative (University of Southern California) fann man att endast 21,7 procent av alla artister var kvinnor och kvinnor över 40 var nästan osynliga på topplistorna. 12.3 procent av låtskrivarna var kvinnor, och bara 2.1 procent av producenterna.
• Om man formulerar siffrorna annorlunda så blir det en ratio på 47 män per 1 kvinna.
Is there really only one black woman over 40 with a No. 1 Song?
• En artikel från Vulture om att i hela Billboardlistans historia har endast fem kvinnor över 40 haft en förstaplacering: Madonna, Bette Midler, Aretha Franklin, Tina Turner och Cher, som också är den enda kvinna över 50 som toppat listan. Hon var 53 när låten ”Believe” nådde förstaplatsen 1999.
• Sen texten skrevs har Beyonce (43) haft en förstaplats.
The Music industry still has a long way to go for gender equality
• En artikel i Forbes som visar att framstegen i jämlikhet i musikindustrin är ”dismal”. Mellan åren 2013-2019 var bara 10,4 procent av de Grammynominerade kvinnor.
