Selma Brodrej: Har juryn stirrat sig blind på giganterna?

Det finns alltid något att gnälla på när nomineringarna till Augustpriset presenteras. Något år var det för få kvinnor, ett annat för lite poesi. I år häpnar jag över att fem av sex Augustpris-nominerade romaner är utgivna på Bonnierförlagen. Fyra av dem på Albert Bonniers förlag, en på Wahlström och Wistrand. Mirja Unges ”Hundnätter” är den enda som är utgiven på annat förlag och den kom ut på Norstedts. 

Med tanke på prisets starka påverkan på bokförsäljningen är siffrorna oroväckande, oavsett vad de beror på. Är det så att de största förlagen är de enda som ger ut svensk skönlitteratur i Augustpris-klass? Jag har svårt att tro det. Även om priset vanligtvis går till bred litteratur som kan tilltala en större läsargrupp, känns det orimligt att Bonnierförlagen och Norstedts skulle ha monopol på den sortens romaner.