Kommentar

Hanna Thåström: Bra att skjutvapenvåldet har blivit allas vardag

Publicerad 15 september, 2023 (Uppdaterad 12 mars, 2025 )

Polisen larmades vid 20-tiden på torsdagskvällen om skottlossning i Västertorp i södra Stockholm.

Bild: Fredrik Sandberg/TT

Dagens ETC

Igår kväll speglades blinkande polissirener på fasaden utanför mitt vardagsrumsfönster. Helikoptrarna som brukar snurra ovanför Bredäng var rakt ovanför mig.

Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Hanna Thåström

Text

För några år sedan jobbade jag på en lokaltidning i södra Stockholms utsatta områden. Vi bevakade dödsskjutningar när varje skott var en nyhet i flera veckor. En gång, när det var värre än vanligt, skrev jag i en krönika att jag inte ville längre.

Ville inte publicera samma artiklar med samma sörjande vänner, samma strama poliser, samma allvarstyngda tjänstemän. Ville inte ha arbetsgången vid en dödsskjutning i ryggmärgen. Allt det skrev jag. Sen åkte jag hem till min vita förort på andra sidan motorvägen. Jag åkte inte till Norsborg för att visa min solidaritet när Frida Chamouns lillebror mördades av gängkriminella. Jag sörjde inte i Segeltorp när Shayan Gaff sköts på väg hem med sin kusin. Jag slöt inte upp med Sätraborna när de samlades mot våldet efter dubbelmordet i källaren vid centrum.