George Monbiot: Slösa inte bort din röst på svekfulla Labour

Alla regeringar sviker sina väljares förhoppningar, men Labour sviker dem redan i förväg. Genom att utesluta en förmögenhetsskatt och andra åtgärder som skulle kunna finansiera vår kollapsande samhällsservice och våra allt mer desperata behov inom vård och omsorg, genom att inte fördöma det pågående folkmordet i Gaza, genom att fortsätta hålla tyst om inskränkningarna i vår rätt att demonstrera, genom att bryta sina löften om allt från ett nationellt system för samhällsvård till avskaffandet av House of Lords och en brittisk allemansrätt, verkar Keir Starmers parti bära detta svek som en hedersutmärkelse. Det här landet är i desperat behov av förändring, men trots att Starmer mumlar ordet i varenda mening så erbjuder han bara minsta möjliga.

Varför? Labours förväntade svek motiveras med förväntad uppfyllelse. Det innebär att undvika konflikt med miljardärsägda medier såväl som finans-, fastighets- och den fossila sektorn genom att ge dem vad de vill ha innan de ens ber om det. Man skulle kunna kalla den här metoden ”politisk realism”. Men det ”realistiska” resultatet är en politik som domineras av de riktigt rika. Dysfunktion och vanstyre är inbakade.