Nyheter

Emma Sofia Dedorson: Fan har blivit gammal i Houellebecqs ”Anéantir”

Publicerad 10 januari, 2022 (Uppdaterad 10 januari, 2022 )

Bild: TT/AP

Dagens ETC

Tro, hopp och kärlek. Tro det eller ej men orden passar utmärkt för beskriva temat för Michel Houellebecqs åttonde och senaste roman ”Anéantir” (”tillintetgöra” eller ”utplåna”på svenska). Den trogne läsaren behöver emellertid inte oroa sig. Houellebecq är och förblir sig själv – han låter bara ljuset sippra in mer än vanligt.

Det här är en nyheter.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Emma Sofia Dedorson

Text

Det börjar med Houellebecqsk perfektion: en första mening om hur det vissa måndagar i slutet av november, eller i början av december och särskilt när man är singel, känns som om man sitter på death row. På de dödsdömdas avdelning, i dödens korridor.

Känslan av att sitta av en lång rad av gråa måndagar skulle kunna vara en skildring av pandemin och restriktionerna. Men Houellebecq besparar oss det – det här är en roman i en framtid som inte tycks ha upplevt någon pandemi. Dessutom händer något som inte brukar ske i Houellebecqs romaner: ljuset och ömheten tar plats och besegrar stundvis cynismen.