Kommentar

Lars Palmgren: Många brändes ihjäl när de flydde undan lågorna

Publicerad 9 februari, 2024 (Uppdaterad 9 februari, 2024 )

”Det krävs en gnista för att det ska bli eld. Och allt tyder på att det var människor som bistod med den gnistan – inte som annars är så vanligt här, av slarv eller okunskap, utan medvetet, i något syfte”, skriver Nils Palmgren.

Bild: TT/AP

Dagens ETC

Tidigare var skogen min viloplats. Nu ser jag lågor, känner brandlukt och är rädd för att någon galning ska få för sig att tutta på, skriver Lars Palmgren, som bor i chilenska Viña del Mar där dödssiffran efter de förödande bränderna stiger.

Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Lars Palmgren

Text

De senaste morgnarna har varit fria från svarta moln som täpper till himlen, ingen brandrök i näsan och inget regn av aska som lagt sig som en kvävande svart matta över allt inom synhåll. Det har dessutom varit lite småkyligt och nästan vindstilla. Klaustrofobin har börjat släppa, men samtidigt fylls jag av en nyfödd rädsla – en känsla av att skogen, som jag bor intill, är ett hot.

Viña del Mar och Valparaiso är omgivna av plantager med eucalyptus och snabbväxande tall – arter som suger mer vatten än den ursprungliga skogen och som är mer lättantändliga och som fortsätter att planteras trots att experter år efter år avråder. De bränder som började i fredags kväll förra veckan hade sitt ursprung i just den typen av skog. Att branden började samtidigt på fyra olika ställen har gjort att myndigheterna misstänker att de var anlagda.