Statistiken för förra året har landat. Jag är en aning kluven. Till att börja med ser jag att vi fortfarande är sanslöst mycket före den generella utvecklingen, där svenska medier inte klarar av mer än 37 procent kvinnor (globalt är det sämre ändå,  26 procent kvinnor). Dessutom finns det positiva resultat att gömma sig bakom. Titta, vi har 60 procent kvinnor på debattsidan. Titta, vi intervjuar mer sällan kvinnor som passiva offer för omständigheter. 

Men nu råkar jag ju vara chefredaktör för Dagens ETC, en dagstidning som gärna kallar sig feministisk och som startade med ett löfte om att journalistiken inte strukturellt ska diskriminera halva befolkningen. Det kommer med vissa förpliktelser. En sådan är att lägga ner malligt skryt när statistiken drar åt fel håll.

Redaktionen har sedan första numret i januari 2014 räknat kvinnor och män. Vilka som syns och hörs. Vilka som skriver och fotograferar. Varje dag har vi redovisat balans – och obalans – för läsare. Varje år har vi sedan gjort en större sammanställning, även denna helt transparent.

De tre första åren rörde vi oss från 48 procent kvinnor till 51 procent kvinnor. Men de tre senaste åren har vi istället pendlat mellan 45 och 46 procent kvinnor, förra året som en bottennotering. Även med en generös tolkning är det en problematisk tendens. 

Nej, jämställdhet är inte nödvändigtvis exakt 50-50, några få procentenheter hit eller dit avgör inte om en dagstidning diskvalificerar kvinnor, speciellt inte om det är en dagstidning som kombinerar djupa granskningar och stora intervjuer med ett ökande antal snabba, händelsekopplade nyheter. Men när denna tendens – färre kvinnor, fler män – återkommer även i det mest planerade och kontrollerbara materialet, då har vi faktiskt något som vi måste hantera. Och, viktigt, som vi vill hantera. 

Analysen har inte förändrats. Tvärtom. 

Dagens ETC ska göra journalistik som signalerar till Sveriges fem miljoner kvinnor – och fem miljoner män – att kvinnors berättelse värderas lika högt. Alla har att vinna på den ambitionen. Det blir bättre och mer relevant journalistik, en rikare rapportering om verkligheten.

Vi har en metod, en utgångspunkt, den har egentligen inte uppdaterats sedan vi startade Dagens ETC.

• Vi förutsätter att kvinnor har lika mycket kunskaper och publiceringsvärda erfarenheter som män.

• Vi tänker jämställdhet genom planering och produktion.

• Vi räknar kvinnor och män.

• Vi presenterar löpande statistik för prenumeranter. Varje dag. Utan undantag.

Vi utvärderar. Även fördjupande sammanställningar sker med total transparens.

Det finns ett starkt stöd från läsare i att det här är rätt väg att gå. Senaste vi frågade svarade nio av tio att det är viktigt att vi kvantifierar balansen mellan kvinnor och män.

Nu kan jag konstatera att vi på vissa sätt har misslyckats.

Då gäller att göra ett omtag. Inte minst eftersom vårt eget tapp sammanfaller med en bredare samhällelig utveckling där debatten alltmer drar åt att feministiska perspektiv och strävan efter jämställdhet är omoderna särintressen. 

Dagens ETC ska inte bidra till denna utveckling, som inte är utveckling alls, bara regression.

Tycker alla internt fortfarande att det här är prioriterat och hänger ihop med journalistikens kvalitet? Hur klarar vi det avgörande moment där vi planerar innehållet, inte minst då profilintervjuer? Kan vi profilera flera av våra medarbetare? Vilka insatser behövs för att så snabbt som möjligt åstadkomma förändring – och flytta räkneverket till även webb, då även med personer som faller utanför den binära indelningen? 

Arbetet börjar nu. 

Du kommer märka skillnaden.