Kommentar

Anna-Maria Carnhede: Den gemensamma nämnaren för kvinnojourerna: Systerskap

Publicerad 26 mars, 2019

Dagens ETC

Josefin Nilssons öde har väckt ett enormt engagemang runt om i Sverige. Men mäns våld mot kvinnor pågår hela tiden, året runt. Det vet landets kvinnojourer. Idag startar vi en serie av artiklar om Sveriges största feministiska gräsrotsrörelse och det systerskap som präglar vardagen på en jour.

Det här är en kommentar.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Anna-Maria Carnhede

Text

En liten barncykel står lutad mot en husvägg. På pakethållaren sitter ett lite tillskrynklat papper med en teckning, i den lilla korgen på styret ligger det ett hopprep. I huset bor barnet. Men det är inte ett vanligt hem, utan ett tillfälligt, där barnet och mamman bor för att pappan har slagit dem och hotat mamman till livet. Bilden, som skulle kunna vara hämtad från många av Sveriges jourer, har fastnat i mig. Den illustrerar inte bara den utsatthet som barn som är offer för pappas våld befinner sig i, utan något annat, fantastiskt.

När man skriver om mäns våld och hat mot kvinnor ligger det i sakens natur att de allra flesta nyheter som produceras är av negativ karaktär. Men som journalist bör man med jämna mellanrum stanna upp och fråga sig om rapporteringen ibland kan skymma en del av verkligheten.