Men den här senaste tävlingen där diverse manskomiker försöker överträffa varandra i misogyni är ändå vidunderlig.
Först ut är ”komikern” Aron Flam som tillsammans med psykiatrikern David Eberhard (tänk Voldemort ölar ihop med överste Kurtz) spelat in en Youtubevideo från pojkrummet där de hånar Bianca Kronlöfs medverkan i SVT:s ”Min Sanning” (26 jan). I synnerhet de partier där hon berättar om övergrepp och utsatthet.
”Om en person ber dig att göra något förnedrande och du gör det, är det samtycke?” frågar Kronlöf och syftar på den destruktiva relation hon beskrivit som slutade med ett övergrepp.
Svaret från Eberhard och Flam kommer unisont: ”JA! Det är hundra procent samtycke!” Det är själva skolboksdefinitionen av vad en våldtäkt INTE är, slår Flam fast och fortsätter med ett märkligt resonemang där han målar upp ett scenario där ”killen kanske är svartsjuk och hon påstår att hon inte har varit otrogen och är beredd att göra vad som helst för att honom och han berättar om en fantasi han länge velat prova och hon går med på det …”
Här kan alla som vill ta en paus för att hämta andan och kräkas en stund innan vi fortsätter.
Som de flesta numera vet, till och med femtonåriga killar, finns det sedan 2018 en samtyckeslagstiftning som uppstod utifrån en samlad kunskap om att övergrepp långt ifrån alltid innehåller våld och tvång. Det var bland annat därför som brottsrubriceringen ”oaktsam våldtäkt” infördes, som alltså handlar om just den typ av övergrepp som Kronlöf beskrev. Otaliga är de kvinnor som våldtagits i relationer och äktenskap av pojkvännen/mannen de en gång älskade. Att två medelåldersmän hånskrattar åt detta är osedvanligt vidrigt, till och med för att vara radarparet Flam/Eberhard.
Ungefär samtidigt som Flam/Eberhards reaktionsvideo släpps presenterade några kvinnliga komiker en ambitiös Code of conduct, ett resultat av att de under ett års tid intervjuat komikerkollegor och klubbägare för att försöka skapa en sundare och mer inkluderande arbetsmiljö.
Ni kan aldrig gissa vad som hände sen!
Jo, det kan vi. För självklart utbryter en ny tävling, denna gång i att trumfa varandra om vem som kan håna detta initiativ mest och bäst. Nu även i sällskap av män utanför komikerbranschen som fick feeling och ville dunka ståupp-killarnas ryggar. Alltså skriver Johan Hakelius i Expressen en hånfull text med rubriken ”PK-certifierad ståuppkomik – det måste vara ett skämt”. Andra skribenter hänger på och förklarar hur fruktansvärt löjligt det är att försöka få till en okej kultur inom branschen. ”Vi måste faktiskt få gå hem efter vår standup. Varför ska jag behöva stanna kvar och umgås?”, gnäller Jonatan Unge i Aftonbladet och väljer att grovt misstolka en punkt av cirka 25, den som handlar om att stanna kvar tills alla kollegor uppträtt. Han fortsätter sitt gnäll med att förklara att han har sån ångest före, under och efter sina framträdanden att han faktiskt måste komma påverkad till giget, som en av de andra punkterna handlade om (”Kom inte full/påverkad till giget”).
Snabbt följde en våg av andra, som av en händelse manliga, komiker som kollektivt avfärdade uppförandekoden som ”alldeles för banal, full av självklarheter” samt felaktigt kallade den för ”regel” eller lag istället för att korrekt benämna den som frivilliga riktlinjer.
De allra flesta arbetsplatser har en uppförandekod. Den ersätter inte arbetsmiljölagstiftning eller gör att alla problem som kan finnas på en arbetsplats därmed anses utagerade. Tvärtom kan en uppförandekod innebära starten på ett viktigt samtal om beteenden som annars kan vara svåra att synliggöra och diskutera. I det här fallet skulle en uppförandekod till exempel kunna vara ett sätt att starta ett viktigt samtal om den omvittnat sexistiska kultur som uppenbart råder inom komikerbranschen. En kultur som innehåller missbruk, trakasserier och till och med rena övergrepp. Men i stället för att prata om det skriker sig nu manliga komiker hesa för sin rätt att få ha sin sunkiga identitet intakt. Sin rätt att få raljera och bete sig som gränslösa svin mot allt och alla – särskilt kvinnliga komikerkollegor.
Gör tankeexperimentet och översätt hela den här diskussionen till valfri annan arbetsplats.
Om ett gäng kvinnliga jurister för första gången upprättade en uppförandekod för jurister och möttes av avfärdande hånfulla kommentarer från de manliga ägarna och kollegorna.
De flesta skulle nog reagera med avsmak över hur förlegat den sortens sexistiska beteenden var. Manskomikerna däremot vill ha sin egen pojkklubb ifred.
Kanske borde vi göra som de vill och lämna dem ifred?
Så kan alla vi som gärna slipper misogyna, packade manskomiker med problematiska relationer till sina mammor ses på egna klubbar medan snubbekomikerna kör sina egna gig för varandra hemma i Aron Flams pojkrum.
