Andreas Gustavsson: Nu kallar Dagens ETC folkmord för folkmord

Nu under torsdagen ska Israels premiärminister Benjamin Netanyahu hålla kabinettsmöte. Han kommer då att presentera sin plan för Gazas omedelbara framtid, enligt israeliska medier. I ett första skede ska mer än en miljon palestinier pressas söderut. Och sedan ännu längre söderut. Och sedan…

Ett pågående folkmord.

Just så kallar Dagens ETC det som sker.

På ledarplats, sedan länge.

Men nu också i vår nyhetsrapportering.

Det är ett noga övervägt beslut. 

Juridikens utlåtande är många år bort, och även om en rad tunga experter och instanser definierar Israels krigföring som folkmord vill andra inte använda begreppet. Den här processen bevakar Dagens ETC. Alltså utredningen som ligger hos Internationella domstolen (ICJ). Och den debatt som förs mellan de mest kunniga i folkmordskonventionen som FN antog 1948. Där definieras brottet – det värsta brottet – som överlagt fysiskt eller psykiskt våld och massmord på nationellt, etniskt, rasmässigt eller religiöst definierade grupper.

Ska journalistiken vänta?

Tills experterna uppnått total konsensus?

Tills domstolens tröga kvarnar malt fram ett beslut?

Nej, journalistikens uppdrag är inte historieskrivning av det distanserade slaget, utan att ge en så korrekt bild av ett händelseförlopp när det händer, med de fakta som finns att tillgå. Och därför skriver Dagens ETC inte längre att Israel bedriver ett urskillningslöst och dödligt krig mot Gaza, utan även ett kalkylerat folkmord riktat mot den palestinska befolkningen.

Ord har alltid betydelse.

Vissa mer än andra. 

Folkmord ska inte användas lättvindigt, det vore katastrofalt om dess definition och laddning slarvas bort genom tomma ställningstaganden och enkel positionering i en hyperpolariserad inhemsk debatt.

Dagens ETC använder folkmord för att det på punkt efter punkt beskriver verkligheten.

Det handlar om Israels handlingar.

Det handlar om Israels uttalade intentioner. 

Efter den 7 oktober 2023 har en rad högerextrema ministrar i Benjamin Netanyahus koalition talat om palestinier som djuriska, smutsiga, onda varelser som alla delar en skuld som förtjänar att bestraffas med döden. 

De talar om fördrivning. 

Om utplåning.

Kombinationen av chockerande övergrepp och tydligt, ideologiskt uppsåt. 

Samtidigt har Israel metodiskt jämnat Gaza med marken. Förstörelsen är oerhörd. Dödstalen svindlande. Sjukvård och skolor har tillintetgjorts. Jordbruksmark förgiftats och isolerats.

Israel förvägrar fortsatt medier en möjlighet att granska på plats.

Så vad är avgörande?

För mig är det summan av allt detta. 

Kombinationen av chockerande övergrepp och tydligt, ideologiskt uppsåt. 

Den alstrade svälten – med fasansfulla konsekvenser – är då att betrakta som en eskalerande fas, fullt logisk i ett folkmordsprojekt.

Dagens ETC har tidigare publicerat Omer Bartov, en av världens ledande inom forskning om Förintelsen och folkmord. Nu senast skrev han en längre text i New York Times där han inte längre tvekar:

”Min oundvikliga slutsats har blivit att Israel begår folkmord mot det palestinska folket. Efter att ha vuxit upp i ett sionistiskt hem, bott den första halvan av mitt liv i Israel, tjänstgjort i IDF som soldat och officer och tillbringat större delen av min karriär med att forska och skriva om krigsförbrytelser och Förintelsen, var detta en smärtsam slutsats att nå, och en som jag motstod så länge jag kunde. Men jag har undervisat i folkmord i ett kvarts sekel. Jag kan känna igen det när jag ser det.”

För mig som chefredaktör och ansvarig utgivare på Dagens ETC blev Bartovs analys viktig, liksom att israeliska organisationer som B'Tselem talar om ett folkmord.

Netanyahus syfte är ett annat. Han vill inte sluta. 

Vi befinner oss i en situation där det blir parodiskt att hävda att Israel genast upphör med sitt folkmord om gisslan släpps och om Hamas lägger ner sina vapen. 

Netanyahus syfte är ett annat. Han vill inte sluta. Han är beredd att offra gisslan. Han är beredd att tvinga bort IDF:s högste befälhavare för att ockupera hela Gaza. 

Vi har tyvärr drabbats av en frånvänd, urspårad debatt i Sverige. 

”Israel gör hela världen en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas och att försöka upplösa Hamas”, säger Ebba Busch (KD) som i ett inlägg på Facebook tar avstånd från regeringens skärpta hållning mot Israel.

Jimmie Åkesson (SD) skriver på X:

”Att signalera otydlighet – otydlighet kring att såväl skulden för kriget som ansvaret för freden vilar på Hamas – är farligt och innebär en viktig propagandavinst för dessa islamistiska krafter, vilkas mål är att förinta såväl Israel som Västvärlden i stort.”

Det här är utspel som replikerar Israels politiska ledning, oberörda av det som drabbar Gaza. Jag vet att Dagens ETC:s ledarsida bemöter sådant här. 

Det är det mest direkta, rättvisande sättet att berätta för tidningens läsare.

Men nyhetsrapporteringen är inte – ska inte vara – reaktiv, den styrs inte utifrån vad svenska partiledare tycker, inte heller utifrån vad propalestinska grupper önskar och kräver. Och den baserar sig heller inte på känslor, fördunklas inte av ett ”emotionellt högspänningsläge”, som Tove Lifvendahl hävdar i Svenska Dagbladet. Hennes tes är att medierna tappar fattningen för ofta. Migration. Klimat. Gaza. Hon skriver:

”Konsekvenserna av att tappa balansen kan bli förödande, inte minst för den egna trovärdigheten.”

Det senare är alldeles sant. Men tvärtemot vad Lifvendahl avser. 

Min poäng är att balanserad rapportering nu kräver att ett folkmord kallas för ett folkmord. 

Det är en redaktionell korrigering som sker utifrån allt vi ser och hör, hur omständigheterna förhåller sig till begreppets exakta avgränsning. 

Det är det mest direkta, rättvisande sättet att berätta för tidningens läsare.

Dagens ETC har valt andra vägar än andra medier. Det har inte gett sämre balans. Varken i det första skedet av dessa 22 månader eller senare. Det vet jag eftersom vi inte bara granskar andra medier utan även oss själva. 

Journalistiken ska försvara den som berövas sin mänsklighet.

Jag förstår att alla inte kommer uppskatta att folkmord används som begrepp när vi nyhetsbevakar. Men jag tar gärna den diskussionen. Och jag tror att fler publicister skulle behöva göra sig tillgängliga för att besvara frågor om hur de handskas med de svåra överväganden som kommer med att rapportera om Gaza. Det blir inte helt lyckat när djupt nedgrävda ledarskribenter och opinionsbildande influencers i sociala medier gissar sig fram utan synlig motpart.

Så varför skriva folkmord?

För att precis allt visar att det är vad Israel nu gör mot Gaza.

Hur förhåller det sig till 7 oktober?

Hamas utförde ett vidrigt terrordåd och var även dessförinnan en destruktiv kraft, något som Dagens ETC rapporterat om och säkerligen kommer göra igen, liksom att Hamas fortsatt håller gisslan, men att skildra verkligheten bakom den propaganda som Israel ramar in som ett legitimt och humant försvarskrig har ingenting med det att göra, utan baserar sig på att så precist som möjligt karakterisera Israels agerande här och nu.

Är det ett ställningstagande?

Ja.

Men definitivt bortom politikens dagsländor. Det är ett ställningstagande för att journalistiken ska använda sig av begrepp som ligger så nära sanningen som möjligt. Och för att journalistiken ska försvara den som berövas sin mänsklighet, oavsett var den bor och oavsett vad den har för religion och oavsett vad den har för hudfärg, speciellt när förloppet verkar vara evigt sanktionerat av världens mäktigaste stater. Det är ett ställningstagande mot laglöshet och brutalitet. Och mot att vi skulle vara oförmögna att lära av historien.