Ändå är det på något sätt sant: Fotbollen är större i Brasilien. Den är glädje, identitet, stolthet och gemenskap – om inte landets själ så åtminstone nära inpå. Just därför har årets VM-turnering gjort det smärtsamt tydligt att Brasilien är ett delat land.

I Brasilien, där fotboll är större än allt, brukar uppladdningen inför VM innebära smyckade gator och stora kvartersfester. Men i år kunde Rios största gatufest inte få tag i några sponsorer och för första gången på över 40 år fick VM-festen ställas in. Anledningen var att de gula och gröna färgerna blivit allt för politiska och att firandet kunde tolkas som politiska manifestationer.

Protesterade i landslagströja

Den avgående presidenten Bolsonaro, långt ifrån den förste högernationalisten att vilja lägga rabarber på inhemska symboler, har nämligen mer eller mindre kidnappat den brasilianska landslagströjan. De senaste åren har den synts på Bolsonaro-anhängare som skanderat ”Brasilien framför allt” och i september när Bolsonaro förlorade presidentvalet till arbetarpartiets Lula da Silva protesterade Bolsonaros väljare genom att blockera vägar iförda den gulgröna tröjan.

Landslagströjan har fått en sådan politisk laddning att många som röstat på Lula da Silva inte ens vågat ha den på sig av rädsla att uppfattas som Bolsonarister.

Faktum är att den gulgröna tröjan är så förknippad med Bolsonarorörelsen att Lula da Silva inför VM gick ut och försvarade den: ”Tröjan tillhör inte ett politiskt parti. Den tillhör det brasilianska folket”, twittrade presidenten. Men även själva landslaget är i allra högsta grad politiserat. För medan svenska fotbollsspelare hellre skjuter tio skott i ribban än uttalar sig politiskt så kampanjade den brasilianske anfallsstjärnan Neymar gladeligen för Bolsonaro under valrörelsen. Forwardkollegan Richarlison lutar istället åt vänster och talar gärna om klimatet och vikten av coronavaccin.

Men under mästerskapets gång är det som om fotbollen åter seglat upp som en enande kraft som åtminstone tillfälligt lyckats överbrygga den politiska klyfta som splittrat så många brasilianska familjer de senaste åren.

En gemensam fiende

Det är inte bara det att spelarna lagt sina politiska olikheter åt sidan och haft roligt tillsammans på planen. De har dessutom fått en gemensam fiende, ännu större än den gamla ärkerivalen Argentina. För lagkamraten Vinicius Jr har utsatts för en rasism som inte bara riktar sig mot honom som svart, utan mot alla brasilianare. Real Madrid-spelaren Vinicius Jr brukar nämligen fira sina mål med en dans vid sidlinjen, något som retat upp den spanske spelaragentur-­presidenten Pedro Bravo under hösten. ”Gå till Sambadromen i Brasilien om du vill dansa samba. I Spanien måste du respektera dina yrkeskollegor och sluta spela apa”, sa Bravo i spansk tv.

Men Vinicius Jr har inte slutat. Istället har hela landslaget backat upp honom genom att fira de brasilianska målen med dans. Enligt anfallaren Raphinha har landslaget förberett tio olika danser inför varje match. Och även hemma i Brasilien har det dansats. Baila Vini (dansa Vini) är titeln på minst tre nya låtar, alla tillägnade landslagsspelaren.

Så när laget skickades ut ur turneringen efter ett förkrossande straffdrama var det inte bara ett slut på gulddrömmen. Det blev också ett slut på festen som mot alla odds verkade vara på väg att få landet att enas, om så bara för några veckor.