När vi har hemmamatcher och solen skiner säljer vi massor av glass i vår lilla kiosk. Och varje gång vi säljer en glass, en macka eller en läsk – föräldrar jobbar ideellt och hela vinsten går till att betala de ungdomar som är våra domare i matcherna – så betalar vi som förening en krona och femtio öre i ”swish-avgift” till banken (vi har prutat, ordinarie avgift är två kronor). Banken tjänar alltså, trots rabatten, nästan lika mycket som vi på varje såld glass.

Det säger en del om vår samtid.

Föreningar, småsparare och bolånekunder betalar skjortan till banker – som gör miljardvinster, år efter år.

Och många av dem låter sig inte nöjas ändå. De bryter mot lagar såväl som all anständighet och deltar i penningtvätt. I år har vi tack vare grävande journalistik fått inblick i några av skandalerna. Finansinspektionen reagerar, i Sverige såväl som i andra länder. Miljardböter väntar.

Ingen är förvånad.

Bankerna är vår tids skurkar.

Eller är de? Nyligen lyssnade jag på Saskia Sassen, professor i sociologi, när hon besökte Stockholm och Socialistiskt forum för att tala under rubriken ”Organizing in times of dislocated power”.

Något har hänt sedan 1980–90-talet, förklarade hon. Naturligtvis fanns ojämlikhet även innan dess, men samtidigt fanns en ekonomisk framåtrörelse sedan efterkrigstiden, som innebar en tillväxt som kom de allra flesta, även arbetarklassen, till del. Ojämlikheten hade inneboende möjligheter till förändring. Detta upphörde, enligt Saskia Sassen, på 1980-talet i samband med att vi gick in i en ny era – den fick aldrig något namn.

Många tror därför att vi är kvar i den där eran där alla får det lite bättre, men det stämmer inte. Däremot finns några få som blivit rikare än de någonsin kunnat drömma om – de superrika. Dessutom har vi en medelklass som delats upp i två. En del som blivit så rik som den aldrig kunnat drömma om och en del som blivit så fattigare än den någonsin kunnat befara – det har vi inte heller ett namn på. Och så har vi de allra fattigaste, som inte har en chans. Något har uppenbarligen hänt, en växande ojämlikhet.

I denna era är det inte längre bankerna som är de stora skurkarna, de tar åtminstone ofta en nationell ekonomisk hänsyn, menar Sassen. Det är snarare finanseliten, som inte tar några hänsyn alls, förutom att tjäna så mycket pengar som möjligt, som är vår tids största skurkar.

När jag står i fotbollskiosken i Farsta träffar jag andra fotbollsföräldrar från vårt kvarter. En pappa som just blivit av med jobbet som busschaufför, till följd av en ny upphandling, en mamma som efter utbrändhet inte hittar ett nytt jobb, en tredje som berättar om sin bröstcancer och hur hon slussas mellan olika sjukhus… Några av oss där i kiosken tillhör den del av medelklassen som fått det bättre än vi någonsin kunnat drömma om – andra av oss slås ut.

Nästa år kommer Dagens ETC:s ekonomisidor fortsätta granska skurkarna, skildra behovet av en annan värld och inte minst belysa den växande ojämlikhet som vi inte har ett namn på.