Kommentar: Arbetsförmedlingens nya uppdrag: moralisk domstol

Vi är i början av våren 2026, och den officiella arbetslösheten i landet ligger, enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar, kring 8-9 procent. Procentsatsen används som måttstock för ekonomisk hälsa och politisk effektivitet. Man ser siffran och tänker inte så mycket på de huvuden som måste räknas: de drygt fyra hundra tusen personer som varje dag ska stå till svars för något som i grund och botten är en samhällelig brist.

Arbetsförmedlingens egentliga uppdrag är att hjälpa den arbetssökande att kartlägga och orientera sig på arbetsmarknaden, ta reda på vilka nischer som svarar mot hennes kompetenser och intressen. I teorin en förmedlande funktion. Men i praktiken uppträder myndigheten snarare som en domstol. Den arbetssökande är inte där för att orientera sig, utan för att stå till svars. Hon ska visa prov på aktivitet, redovisa sina handlingar, styrka sin vilja. Det är inte så mycket själva arbetets utförbarhet som prövas, som den arbetssökandes moraliska halt. Arbetslöshet är inte främst ett samhälleligt tillstånd, utan ett personligt tillkortakommande.