Kommentar: Är inte min moral realistisk?

Så här har jag det med min uppfattning om den politiska verkligheten: jag tycker att något är fundamentalt fel i vad som driver samhälle och ekonomi. Jag tycker att ett samhälle som av ekonomiska skäl inte kan ställa sig den grundläggande frågan om vilka mänskliga behov som är viktigast och vilket arbete som behöver utföras för att tillfredsställa dessa är ett ociviliserat samhälle. Jag tycker att ett samhälle som strävar efter ständig tillväxt och samtidigt säger sig värna om miljön är ett hycklande samhälle. Jag tycker att ett samhälle som agerar utifrån tron att vinst och pengar är det som skapar värde är ett lögnaktigt samhälle.

Och eftersom jag har det så här med min uppfattning om den politiska verkligheten så får jag problem om jag möter någon som tycker att vår kapitalistiska samhällsgrund är bra, och som därför argumenterar politiskt utifrån vad som är realistiskt. För en politisk realism bygger, naturligtvis, på hur verkligheten ser ut här och nu. På vad som är sant här och nu. Och eftersom jag motsätter mig den verkligheten, blir det svårt att acceptera det denna verklighet kräver – ja, blir det svårt att acceptera kraven på realism.