Det finns något oerhört provocerande, men också kittlande, med en vuxen som inte tar ansvar. Som vägrar stå till svars för sina handlingar, som ständigt beter sig som ett offer och skyller alla motgångar på externa faktorer bortom sin kontroll. Den som vill skulle kunna hävda att denna vuxen är symptomatisk för vår tid, som karaktäriseras av lättkränkthet, narcissism och en nostalgisk infantilitet, vilket bland annat Jonas Thente skrivit om i en lysande DN-krönika. Men i Linda Skugges fall är detta inte ett samtidstecken - hon har alltid varit så - det är snarare resten av världen som kommit ikapp henne.
När Skugge nu hävdar att amatörporren hon säljer räddat hennes liv är det inte första gången hon använder livet som insats i ett provokativt ställningstagande. 2004 hävdade hon att hon blev moderat, eller ”modde” som hon själv kallade det (usch) för att överleva; ”När jag så äntligen fick barn nummer två så blev det ännu mer påtagligt hur the modde way är det enda sättet som går att leva på”.
Samma år påbörjade hon karriären som utvikningsmodell, då med ett tydligt politiskt anspråk. I mode- och kulturmagasinet Bon visade hon upp sig, hårig och osminkad. Hon sa att hon gjorde det för ”de knappt byxmyndiga tjejerna som gått vilse i en värld av stenhård sexism. För dem som vadar upp till knäna i porr och förnedring”. Bilderna är tagna av den fantastiska fotografen Annika von Hauswolff och är betydligt mer konstnärligt intressanta än de som Skugge nu säljer på Onlyfans.
Det här var 20 år sedan, självklart har Skugge likt alla andra rätt att förändras. Att gå från feministisk förebild till att försörja sig på Swish från bdsm-porr är egentligen en helt naturlig resa i en tid där alla försök till rörelser äts upp av kapitalismen. Att anklaga henne för dubbelmoral tjänar alltså inget till.
Vad som däremot går att kritisera henne för är hennes återkommande klagosånger. Hur hon, gång på gång, lyckas med den svåra ekvationen att å ena sidan söka medlidande och sympati, å andra sidan håna sina läsare och ställa sig över dem. Martyrrollen är oförtjänt. Det kanske är synd om Linda Skugge, jag vet inte. Hennes sjukdom låter jobbig. Ingen vill köpa hennes böcker. Att bli piskad blodig gör säkert ont? Men det hon gör är knappast genialiskt, det är egentligen ganska basic. Något tusentals kvinnor gjort innan henne utan att jämföras med August Strindberg.
Till alla kulturkvinnors stora förtvivlan verkar Skugge, enligt egen utsago i Expressen, inte ha något finare motiv än pengar. Hon säljer sina använda sexleksaker för att kunna köpa smink till sina barn. Hon poserar naken för att hon har ont i kroppen och inte får något stöd av staten. Hon är sin egen lyckas smed, en hård knegare som gör det som krävs, hon lever fortfarande ”the modde way”.
Jag väljer att tro henne och ta henne på orden. Och när jag gör det ser jag inte ett offer utan en opportunist som ständigt satsat på sensation snarare än kvalitet. Det är inte olagligt att sätta sin egen lycka, sin egen plånbok, framför politiska principer. Men det är girigt och själviskt, och i det ryms en smaklöshet som gör mig mer illa till mods än bilderna på hennes Onlyfans.
