– Vi började med flodkräftor, men kom på att det nog inte går att rädda världen genom att få alla att äta kräftor så vi gick över clarias och tilapia istället. Det är robusta och snabbväxande fisksorter som passar bra när man ska producera hållbar och klimatsmart mat, säger Johan Ljungquist, grundare till företaget Gårdsfisk, Sveriges – och kanske världens – första klimatcertifierade fiskproducent.
Stort intresse
Det råder bråda dagar för honom och medgrundare Mikael Olenmark Desalle. Intresset för den unika verksamheten ett hörn av i norra Skåne är stort och samtidigt som en massa fiskar ska levereras till butiker och restauranger tar de emot medier från både Sverige och andra länder. Dessutom sker ständiga uppskalningar och utbyggningar då lokalerna har blivit för små i och med den ökade efterfrågan. Omvärlden kan helt enkelt inte få nog av skånsk lokalproducerad fisk.
– Vi har hela tiden tänkt att vi skulle ha ett annat tillvägagångssätt än att tidigt gå ut och lova något för att sedan stå med skägget i brevlådan. Det gick inte jättebra för 2014 kom en artikel om oss i Kristianstadsbladet och sedan dess har det varit ett konstant intresse. Men än så länge har vi kunnat leverera vad vi har lovat.
Idé som grott
Gårdsfisk grundades 2013, men redan när Johan Ljungqvist och Mikael Olenmark Desalle var studenter i Lund föddes idén om en klimatsmart och djurvänlig fiskproduktion. Det var dock först efter att idén hade fått marinera i några år som de var redo att göra slag i saken. Snabbt ordnade de finansiering och lokal och 2015 skaffade de sina första fiskar från Nederländerna.
– Rent krasst började det som ett egoistiskt projekt där vi ville skapa ett arbete vi trivdes med. Sen hade vi tur att hitta vår nisch som är hållbart producerad fisk och då såg vi vår chans att kunna påverka i riktigt stor skala. Nu hoppas vi kunna bygga en helt ny livsmedelsindustri i Sverige.
På så sätt hoppas de även kunna hindra andra, enligt dem sämre alternativ, som till exempel de som håller fel sorts arter eller odlar i kassar i havet.
Är hållbar odling möjlig?
Idag är över 75 procent av fisken vi äter importerad. Resten är antingen fångade i överfiskade hav eller odlade under tvivelaktiga förhållanden där näring, sjukdomar och mediciner sprids till det omgivande vattnet. Ändå har det länge verkat omöjligt att producera fisk som inte gör mer skada än nytta – men kanske har Gårdsfisk knäckt koden? Det menar iallafall Mikael Olenmark Desalle som pekar på fördelarna med att odla just de arterna som de gör.
– Rödstrimman är den näst mest producerade fisken i världen och de förväntas bli den mest populära inom några år. Det är den största fisken på den amerikanska marknaden och jag ser inga hinder att den även kan bli störst i Europa. Vad gäller clarias är det en fantastisk fisk som är rik på blod. Gör man färs ser det ut och smakar som blandfärs, vilket innebär att den som inte vill överge kött kan fortsätta äta det.
På ett kilo fisk krävs 1,1 kilo foder, varav 10 respektive 15 procent är fiskmjöl. Enligt Gårdsfisk ska man använda mindre fisk än vad man får ut och även om 10 procent fiskmjöl är lite siktar de på att inom kort ersätta det med alger.
– Har man en omvandling som är över ett så minskar man ju fiskbeståndet hela tiden och det vill vi inte.
Rödstrimma och ålmal
Inne i en av ladorna, även kallade fiskhallar, är golven täckta av breda och höga bassänger tillverkade av svart plast. I dem simmar den vackert röda tilapian – rödstrimma – känd för att vara både tålig och snabbväxande. Det är som en livs levande fiskgryta. Johan Ljungqvist kastar i lite fiskfoder och genast börjar det 28-gradiga vattnet att koka av rörelse. Det ser trångt ut, men han menar att det beror på att alla fiskar är vid ytan under utfodringen. Vanligtvis är endast sex procent uppe vid ytan, vilket innebär att de har gott om plats.
I en annan likadan hall har bassängerna nät över sig. I dem simmar den vackra clarias, även kallad afrikansk ålmal, som blir så exalterade vid utfodringen att de skulle hoppa över kanten om inte nätet fanns där. Till skillnad från rödstrimman är de väl kamouflerade och det enda som syns är deras skäggtömmar, liknande morrhår, som sticker upp ur vattnet så fort en människa närmar sig. De långa skäggtömmarna är enligt Johan Ljungqvist ett hälsotecken då de brukar vara avbitna på importerade fiskar.
För den oinsatte kanske det verkar uppochnervänt att odla fiskar i bassänger på torra land när 70 procent av jorden är täckt med vatten. Enligt Gårdsfisk finns det dock många fördelar med att flytta upp fiskarna på land.
– Dels har man en kontrollerad miljö, vilket gör att du får bättre koll på fiskens hälsa, dels är det ingen yttre påverkan av väder och vind. Fisken kan heller inte rymma och sist, men inte minst så kan man ta tillvara på den näring som finns i fiskbajset.
Just fiskbajset innehåller nämligen kväve och fosfor och lämpar sig utmärkt som näring på åkrar. Dessutom kan vattnet i bassängerna användas om och om igen. Det är ett slutet system.
I takt med att svenskarnas intresse för andra proteinkällor än kött växer fortsätter även Gårdsfisk att växa. De har nyligen byggt klart det första externa fiskstallet utanför Gretagården och inom en snar framtid reser de stall nummer två. Sammanlagt ska fem stall upp som ska producera 2 000 ton fisk. Planen är därför att ta fram en produktionsguide så att fler ska kunna odla fisk
– Så fort vi är färdigbyggda är vi för små. Vi hinner inte med. Samtidigt ser vi att många vill sätta igång, men att kunskapen är låg. Då måste vi göra vårt bästa för att underlätta för dem, säger Johan Ljungqvist.
