– Trots detta får ofta landsbygdsbor bära en större börda för klimatomställningen. Det beror delvis på att det är svårare att beskatta globala flygresor och utländsk konsumtion, vilket gör att landsbygden straffas istället, säger Ylva Lundkvist Fridh, omställningssamordnare på Hela Sverige ska leva.
Ylva Lundkvist Fridh tycker att det fokuseras för mycket på individens bilåkande och för lite fokus på hur våra konsumtionsmönster i stort ser ut.
– Därför är det lätt att landsbygdsbor blir syndabockar oförtjänt, säger Ylva Lundkvist Fridh.
På vilket sätt menar du att landsbygden behandlas orättvist?
– Landsbygdskommuner måste ha högre kommunalskatter än i städerna, ändå läggs BB och skolor ned. Om man då kommer med ytterligare skatter eller regleringar så upplevs det som orättvist, såsom en höjd bensinskatt, eller pumplagen som tvingade lanthandlar att lägga ned eftersom de blev tvungna att investera i förnybara drivmedel vilket de inte hade råd med, säger Lundkvist Fridh och fortsätter:
– En klimatpolitik som ska få landsbygden med sig måste komma tillsammans med olika varianter av glesbygdsavdrag, eller att det ska följa med att naturresurser beskattas kommunalt. Så att människor känner att de pengar de betalar kommer även glesbygden till nytta.
”Fortsätter använda bensin”
En av de som upplever att han förlorar på klimatpolitiken samtidigt som de stora utsläpparna går fria är byggarbetaren Andreas Bäcker i Orsa i Dalarna.
– Man måste ju tanka om man ska ta sig dit man behöver. Det innebär att det inte hjälper att höja skatter på koldioxid, för precis som alla andra kommer jag att fortsätta använda bensin. Utsläppen blir desamma, men kostnaden blir högre för mig, samtidigt som storstadsborna får subventionerad kollektivtrafik, säger han och fortsätter:
– I dag är det alldeles för högt avlönade politiker, som kör runt i bensinslukande bilar och flyger kors och tvärs i världen, som sitter och ska styra angående miljöfrågor, samtidigt som de oftast saknar kunskap och verklighetsuppfattning om hur det drabbar branscher och folk på landet, säger Andreas Bäcker.
Finns det något sätt att skapa acceptans för höjda kostnader för utsläpp?
– Jag har inget förtroende för politikerna så jag tror att det skulle påverka folk mer positivt om de visste att varje ökad skattekrona för drivmedel gick specifikt till konkreta saker istället för till allmänna statskassan, säger Andreas Bäcker.
Hållbar livsföring
Med längre avstånd till jobb, service och matbutiker, ofta ett kallare klimat och större hus och sämre tillgång till kollektivtrafik kan det verka som att förutsättningarna för ett klimatsmart levnadssätt på landsbygden är svårare än i städerna. Men så behöver det inte vara, menar Andreas Marklund, som bor i Skattungbyn en mil öster om Orsa. Andreas gick en folkhögskolekurs i ekologisk odling och hållbar livsföring, som har sin bas i byn. Därefter blev han kvar och köpte en gammal gård som han nu renoverar med naturmaterial. Trots att kollektivtrafiken är begränsad äger han ingen egen bil, utan är med i en bilpool där flera delar på en elbil som laddas med solceller. Han menar att den högsta prioriteringen för att snabba på klimatomställningen är att det ska bli dyrare att släppa ut koldioxid.
– Det behövs en koldioxidskatt som motsvarar de verkliga kostnaderna och den förstörelse som utsläppen för med sig, så att det exempelvis alltid blir dyrare att åka bil och flyg än tåg, säger Andreas Marklund och fortsätter:
– Men det räcker naturligtvis inte att ändra konsumtionsmönster. Trots att jag gör vad jag kan är vi alla en del av ett samhälle som lever över våra tillgångar. Vi kommer ingen stans utan strukturomvandlingar och globala överenskommelser, även om varje detalj givetvis är viktig, säger han.
Hur tror du att det kan skapas en folklig opinion för en sådan politik?
– Jag tror på att exempelvis underlätta för att äga saker gemensamt. Vi måste bland annat ställa om till en eldriven transportsektor, men lösningen är heller inte att alla har varsin elbil. Då är samägande en lösning. Jag tror att många kan tänka sig det, men att det upplevs som krångligt, vilket även jag trodde innan jag testade. Men om det kunde stimuleras ekonomiskt så skulle fler få upp ögonen för att det faktiskt är möjligt, säger Andreas.
Gemensamma lösningar
Bilpoolen är bara ett av många exempel på gemensamt ägande i Skattungbyn, som även utmärker sig med mycket lokal matproduktion, organiserad byteshandel och klimatsmarta bostäder.
– Jag är mer producent än konsument när jag bor här än när jag bodde i en storstad. Här odlar jag min egen mat och här bygger jag mitt eget hus. Det är också mer sammanhållning, så på sätt och vis finns det bra förutsättningar för kollektiva lösningar, även om det kanske blir andra än i städerna, säger Andreas.
Han är inte ensam om den känslan. I Skattungbyn finns en lång tradition av att ta saken i egna händer. När den lokala lanthandeln skulle lägga ned på 90-talet gick byinvånarna ihop och räddade den med gemensam kraft. Än i dag drivs den som ett konsumentkooperativ. När skolan skulle läggas ned gjordes samma sak.
– I byarna måste vi göra saker själva. Det kräver kreativitet, delaktighet och engagemang. Förutom affären och skolan handlar det om byutvecklingsföreningen, bystugan, bastun, kulturföreningen och så vidare, och tankesättet smittar nog av sig även gällande klimatfrågan, säger Tommy Björklund, som efter nattens snöfall har varit och dragit upp skidspåren i skogen utanför byn.
Han är snickare, jägare, skogsägare och socellsinnehavare.
– Jag skaffade solcellerna för tre år sedan. Enligt mina beräkningar så har de vid det här laget skapat så mycket energi som det gått åt att producera dem. Om ytterligare tio år har de även levererat ett plus rent ekonomiskt. Men det är inte det som är poängen. Jag vill bli klimatneutral när det gäller el, jag vill producera lika mycket som jag själv använder.
Det är inte alla som tänker så, hur kommer det sig att du har denna inställning?
– Jag tror det handlar om min vilja att ta ansvar. Det behöver inte vara präktigt utan handlar helt enkelt om att jag vill göra vad som känns meningsfullt för mig och min omvärld, säger Tommy Björklund.
