Regeringens mål är att Sverige senast år 2045 ska vara fossilfritt och ha uppnått netto noll utsläpp av växthusgaser. Därefter ska utsläppen vara negativa, de vill säga bidra till minskade halter av växthusgaser i atmosfären. En viktig del av regeringens strategi för att nå dit är att ersätta fossila bränslen med biobränslen, både för vägtrafiken och inom andra sekorer, som industrin. Merparten av biobränslena ska komma från skogen.
Så länge nya träd ersätter fällda träd anses inte biobränslen förstärka växthuseffekten på lång sikt. Skogsråvara betraktas som koldioxidneutral, trots att det tar mellan 60-120 år för uppväxande skog att binda den koldioxid som släppts ut på ett bräde vid förbränningen.
Lagras i berggrunden
För att kompensera för utsläpp som trots biobränslestrategin är svåra att undvika och för att uppnå negativa utsläpp efter år 2045 får kompletterande åtgärder enligt internationellt beslutade regler tillgodoräknas för att nå målen. Dit räknas exempelvis upptag av koldioxid i skog och mark och Bio-CCS (Carbon Capture Storage).
Bio-CCS-tekniken innebär att koldioxidutsläpp från storskalig förbränning av biomassa samlas in och lagras i berggrunden. Eftersom de biogena utsläppen betraktas som koldioxidneutrala, så uppnås i teorin minusutsläpp om biomassan förbränns utan koldioxidutsläpp till atmosfären.
Dyr och ineffektiv teknik
Men problemen är flera. Sedan lanseringen 2001 har CCS-teknikens utveckling kantats av idel bakslag. Minst 44 CCS-projekt har hittills lagts ner. Trots miljardsatsningar finns det inte en enda större CCS-anläggning i drift idag som tar koldioxid från förbränning. Det fåtal anläggningar som är operativa världen över lagrade enligt tankesmedjan Global CCS-Institute omkring 25 miljoner ton koldioxid förra året.
Det kan jämföras med sol- och vindkraft som under 2019 minskade koldioxidutsläppen med 1 500 miljoner ton, om man räknar med att de 2 000 TWh som producerades till största delen ersatte kolkraft.
Tekniken är komplicerad, ineffektiv och dyr, enligt kritiker. Betydligt dyrare än sol- och vindkraft. Den är också extremt energikrävande, inte minst med tanke på att koldioxiden inte ser ut att kunna lagras i Sverige. Om energin som används är fossil minskar klimatnyttan, om den är bioenergi tär den på biobränsleresursen.
Inga minusutsläpp
Dessutom måste de utsläpp skogsavverkningen orsakar tas med i beräkningen. Studier visar exempelvis att de 2000 kvadratkilometer skog som redan idag kalhuggs varje år i Sverige, ensamt orsakar markutsläpp på uppskattningsvis fyra miljoner ton koldioxid om året. Så länge hygget inte är i balans igen, de första 10–15 åren efter avverkning, kan man inte tala om negativa utsläpp.
Skogens kapacitet att binda koldioxid är enorm. Allt fler forskare menar nu att skogen, i det kortare perspektiv vi måste förhålla oss till nu, ger störst klimatnytta om avverkningen minskar, snarare än ökar.
Rester från hållbar avverkning borde istället för att brännas, omvandlas till biokol och grävas ned i marken. Då lagras stora mängder kol till låg kostnad, samtidigt som jordens bördighet förbättras.
Mycket talar för att skogen är den mest realistiska CCS-anläggningen. Den både fångar och lagrar koldioxid effektivt, utan dyrbar teknik, energitillförsel och långväga transporter.
