Klimatmöte.

2015-12-21 17:00
I samband med klimatttoppmötet i Paris anordnade miljörörelsen flera manifestationer för att sätta tryck på makthavarna, trots att myndigheterna hade utfärdat förbud mot större demonstrationer i staden. Bild: Takver
I samband med klimatttoppmötet i Paris anordnade miljörörelsen flera manifestationer för att sätta tryck på makthavarna, trots att myndigheterna hade utfärdat förbud mot större demonstrationer i staden.

Så går miljörörelsen vidare efter klimattoppmötet i Paris

Förra lördagen antog världen ett avtal med målet att hindra den globala uppvärmningen från att nå katastrofala nivåer. Men miljöaktivisterna har inget hopp om att politikerna kommer att rädda klimatet. Nu samlar rörelsen ny kraft för att visa vägen mot verklig förändring.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 1231480870

Då var det isande kallt, nu kvävande varmt. Då var det 100 000 människor som huttrade fram genom Köpenhamns gator, nu, en ovanligt varm decemberdag sex år senare, 10 000 i Paris. Då hade klimatrörelsen fortfarande en tro på att FN:s klimattoppmöte skulle leverera ett bra avtal för att sätta stopp för klimatförändringen, men nu vet den att det knappast kommer att ske.

År 2009 led klimatrörelsen sitt största nederlag någonsin: nu är det 2015 och den har aldrig varit starkare. Enda anledningen till att demonstrationerna innan och efter Cop21 inte blev större än de i Köpenhamn var terrorattackerna i Paris och den franska regeringens påföljande beslut att förbjuda alla demonstrationer. Men styrkan i dagens klimatrörelse kan bland annat avläsas i att den bidragit till att hundratals kolgruvor inte öppnats i Nordamerika, att frackning (upptag av ytlig gas) har förbjudits i Frankrike, att Tyskland storsatsar på förnybara energikällor, att Shell avblåst prospekteringen efter olja och gas i Arktis och att Barack Obama begravt planerna på den stora pipelinen Keystone XL från Kanadas tjärsandsfält tvärs igenom USA. Och då har vi inte nämnt kampanjerna för avinvestering som rullar fram som laviner.

Demonstrationsförbud krympte rörelsens närvaro i Paris, men utplånade den inte. Medan världsledare samlades förra lördagen för att presentera det dokument som nu går under namnet Parisavtalet strålade människor samman i demonstrationen D12 – en förkortning för klockan 12 den 12 december – på allén mellan Triumfbågen och affärsdistriktet La Défense. Med sig hade de hundratals meter röda banderoller och budskapet: Här går den röda linjen, här är vår gräns. En tydlig markör mot ett uselt avtal där utsläppsminskningar varken är tillräckliga eller snabba nog och där mänskliga rättigheter, jämställdhet och ursprungsbefolkningarnas rättigheter inte tas i beaktande. Ett avtal som i stället öppnar upp för nya möjligheter för utvidgandet av utsläppsmarknader och som förlitar sig på icke-beprövad teknik som på ett magiskt sätt ska kunna suga ut koldioxid ur atmosfären.

”Förväntar oss inte mycket”

Bakom en banderoll står masterstudenten Ingrid Altamirano, som tillsammans med sina klasskamrater rest från Lund till Paris för att delta i demonstrationer och alternativa möten.

– Det är viktigt att vara här i Paris just nu eftersom det är den största klimathändelsen i historien. Men vi förväntar oss inte så mycket som vi tidigare har gjort – kunskapsnivån i klimatrörelsen är mycket större nu för tiden, säger Ingrid Altamirano och fortsätter:

– Vi har fått oss itutat att det inte finns något annat sätt att göra saker på och att vi inte kan leva i ett annat system. Men förändringen kan ske och måste ske, annars finns ingen framtid.

Bakom oss ansluter sig ett gäng cyklister och längre ner på avenyn hörs blåsinstrument spela en gamla sydeuropeisk kampsång. Plötsligt tar aktivisterna ner de röda banderollerna och lägger blommor på dem på marken. Stämningen blir mer allvarsam när offren för klimatförändringar hedras med en tyst minut.

– Det var en trotsig men glad stämning på D12, trots det dåliga avtalet. Det beror framför allt på det kritiska budskapet som hade hamrats in i förväg om att vi inte skulle förvilla oss in i ett nytt Köpenhamnsläge. Alla visste att vi skulle behöva stanna på gatan för att fortsätta kämpa, säger Tadzio Müller, som är radikal klimataktivist sedan många år och arbetar på den tyska tankesmedjan Rosa Luxemburgstiftelsen.

Läs vidare på nästa sida