Analys/Jens Ergon.

2019-11-29 09:35
Smog i New Dehli, Indien / Klimatdemonstration i Los Angeles. Bild: Manish Swarup/Ringo H.W. Chiu/AP/TT
Smog i New Dehli, Indien / Klimatdemonstration i Los Angeles.
Puffetikett
Dagens ETC

Nya larmrapporter inför klimatmötet i Madrid

På måndag inleds FN:s klimatförhandlingar i Madrid. En enda fråga kommer att sväva över det två veckor långa toppmötet: Hur ska
världens länder lyckas skärpa sina klimatambitioner så att de
tillnärmelsevis matchar målet att undvika en klimatkatastrof?

FN:s klimattoppmöte i Madrid har kallats ett mellanår. Det är nästa år som gäller, i Glasgow den 9–19 november 2020. Det är då Parisavtalet ska träda i kraft. Men det finns inga mellanår längre. Klimatförhandlingarna har malt på sedan början av 90-talet. Ändå har utsläppen vuxit med 70 procent.

Under kommande tio år måste utsläppen halveras. Annars försvinner Parisavtalets skarpaste säkerhetsgräns, 1,5-gradersmålet, utom räckhåll.

Summeras världens ambitioner så räcker de inte på långa vägar. Klimatplanerna duger inte ens för att utsläppen ska minska beskedligt – de beräknas ligga still. Implikationen är drygt tre graders uppvärmning, långt över klimatforskningens säkerhetsgränser. För att klara tvågradersmålet måste världens åtaganden trefaldigas, för 1,5-gradersmålet femfaldigas. Det senare motsvara Kinas utsläpp två gånger om.

Allt handlar om utsläpp

Det finns förvisso annat att göra. Ett antal lösa trådar i Parisavtalets 300-sidiga regelbok. Utsläppshandel. Gemensamma tidsramar – ska världens länder uppgradera sina klimatmål vart femte eller vart tionde år? Mekanismen för att ersätta de länder som ofrånkomligen drabbas av uppvärmningen ska ses över. Och den eviga frågan om bristande klimatfinansiering stötas och blötas.

Men kärnfrågan kvarstår: Utsläppsgapet. I slutänden är det vad allt kokar ner till: Antalet miljarder ton som pytsas ut i atmosfären – och vad världens länder är beredda att göra åt saken. I år. Nästa år. Kommande tio år. Ja, ända tills utsläppen utraderats. Tills dess kommer jordens medeltemperatur fortsätta att stiga.


Prenumerera på ETC:s Klimatnyhetsbrev

 

Tyst från utsläppsjättarna

Så hur ska det bisarra gapet täppas till? FN:s generalsekreterare António Guterres kommer att upprepa sin bön: Att alla skärper sina klimatplaner, slutar subventionera fossila bränslen, slutar bygga kolkraftverk och utlovar netto nollutsläpp 2050.

FN:s klimatchef Patricia Espinosa kommer att göra allt för att utöka listan av länder som är beredda att skärpa sig. Hittills är de 68 stycken. 59 av dem kallar sig Climate ambition alliance. 

Problemet är att de 68 länderna bara omfattar åtta procent av världens utsläpp. Några små rika länder tillsammans med världens fattigaste och sårbaraste. Från världens sju största utsläppsjättar – som står för två tredjedelar av alla utsläpp – har det hittills varit knäpptyst.

Hoppet står till EU

Vilka av jättarna är beredda att agera i Madrid? Inte USA – Trump har bestämt att de ska lämna Parisavtalet nästa år. Knappast Ryssland – de har precis ratificerat avtalet. Inte heller Japan – de har fastnat i nya kolkraftverk. Indien? Chansen finns, men de kräver att den rika världen först slantar upp mer pengar. Kina? Osannolikt. Kanske nästa år, men då krävs förmodligen att ett betydande rikt land också agerar.

Återstår en aktör: EU. Hoppet i Madrid står till EU. Och EU kommer sannolikt att presentera någon form av löfte. EU:s ledning snickrar för närvarande på en “Green Deal” – med en viss skärpning av beskurna utsläpp till år 2030.

USA blir en vattendelare

Kanske kan klimatplanerna skärpas så att en del av utsläppsgapet täpps till under nästa år. Låt säga en fjärdedel av vad som krävs för att klara 1,5-gradersmålet. Är det kört då? Nej. Kanske för 1,5-gradersmålet. Men varje tiondels grad är avgörande. Tekniskt och ekonomiskt är det alltjämt fullt möjligt att pressa världen en bra bit under två graders uppvärmning. Men det kräver en politisk omsvängning. Det är där skon klämmer.

Världens klimatambitioner avgörs inte på toppmöten. De avgörs på hemmaplan – och beror på politiskt tryck och vilka som styr. Det är här det verkliga slaget står under kommande år. Det här innebär att det finns hopp. Politik kan förändras, regeringar kan bytas ut. I Sverige, i EU. Den stora vattendelaren äger rum i USA. Klimatförnekaren Trump kan ställas mot en demokrat som lyfter den mest radikala klimatagendan hittills. Trycket för förändring växer – vid avgrundens rand.

Läs vidare på nästa sida: Här är världens otillräckliga klimatplaner

800dagar

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter