En vision som med politisk vilja är fullt möjlig att realisera till 2040, enligt rapportförfattaren Kristina Östman. Att byta ut de fossila energikällorna är grundläggande, men det räcker inte för att uppnå ett hållbart energisystem.
– Vi måste också använda betydligt mindre energi inom samtliga sektorer som ingår i systemet, från el- och fjärrvärme till transporter, industrier, bostäder och servicesektorn.
Med genomtänkt energieffektivisering är det möjligt att nästan halvera samhällets totala energianvändning, enligt rapporten. Flexibla lösningar – som möjligheter att använda energi när efterfrågan är låg – vätgasproduktion och elbilsbatterier som både kan lagra och ge el när bilarna står stilla – kan se till att det inte blir effektbrist.
– Det är egentligen inga nyheter eller egna beräkningar vi kommer med utom vad gäller flyget. Samtliga siffror och uppskattningar i rapporten är hämtade från vetenskapliga studier, statliga utredningar och myndighetsrapporter, säger Kristina Östman.
På flera områden, som bostäder och service, är energieffektiviseringen på gång, med bättre isolerade byggnader, smartare ventilation och uppvärmning. Exempelvis värmepumpar som stängs av automatiskt när efterfrågan på el är hög, utan att innetemperaturen påverkas. Men energieffektivisering handlar också om att bo mindre.
Mindre boyta, mer återvinning
– De senaste 30 åren har energianvändningen i bostäder minskat, men boytan har ökat. Mindre bostäder är ett sätt att minska energibehovet ytterligare.
För delar av industrin kommer själva omställningen till förnybar energi att kunna leda till minskat energibehov, enligt sammanställningen.
– Ett exempel på när bränslebytet i sig minskar energianvändningen är SSAB:s Hybrit-projekt, som ska producera rostfritt stål med vätgas istället för kol och koks.
Skiften till mindre energikrävande material och utvecklingen mot en mer cirkulär ekonomi med materialåtervinning kommer också att minska energibehovet inom industrin. Allt detta börjar redan att ta form.
– Industrin har i många fall själva tagit fram färdplaner för att vara fossilfria 2045, konstaterar Kristina Östman.
Samma positiva tecken syns däremot inte i trafiken, även om elbilarna blir fler för varje år.
– Nej, på transportområdet händer det inte tillräckligt. Tvärtom ökar utsläppen, säger hon.
För den här delen av analysen har SNF utgått från en statlig rapport som kom redan 2013. Men då tydligen mer eller mindre passerade obemärkt.
Halvera antalet bilar
– Politikerna vågar inte ta i privatbilismen. Det är en så känslig fråga, titta bara ta på bensinupproret. Samhället är byggt kring bilismen och fortfarande läggs stora summor statliga medel på nya vägar och parkeringsplatser.
Det hindrar inte SNF från djärva framtidsvisioner där antalet bilar bara är hälften mot i dag, där få stadshushåll äger en egen bil och de som gör det gärna hyr ut den när den inte används – under arbetsdagen till exempel.
– Om det går upp för folk hur vansinnigt det är ur ekonomiskt perspektiv att äga en bil för hundratusentals kronor som står still 90 procent av tiden, så tror vi att fler kommer att vilja dela bil. Bilpooler med snygga moderna bilar skulle kunna locka och bidra till en normförskjutning kring ägande, tror Kristina Östman.
Redan i dag är det onödigt att äga bil i Sveriges största städer. Genomtänkt stadsplanering, utbyggd kollektivtrafik och cykelvägar kan minska behovet i alla tätorter. Bil ska i första hand användas där avstånden är långa och valmöjligheter saknas, enligt rapporten.
Av de 2,5 miljoner bilar som antas rulla på svenska vägar år 2040 kommer 2,4 miljoner gå på el, resten på vad SNF kallar ”hållbara” biobränslen.
– Men även hållbara biobränslen orsakar klimatpåverkan, då koldioxiden råvaran fångat upp under sin livstid släpps ut vid ett tillfälle istället för att brytas ner under längre tid. Eftersom klimatkrisen är akut bör vi bara använda biobränslen där det inte finns bättre alternativ.
Enligt Naturskyddsföreningen betyder det här exempelvis att vi inte kan flyga på som vanligt med biobränsle i tanken. Så mycket hållbart biobränsle finns det inte. Flygandet måste ner till millennieskiftets nivå om klimatmålen ska nås – en minskning med 70 procent, enligt föreningens beräkningar.
– Det innebär ändå bara en nedtrappning med 3,5 procent per år – vilket motsvarar de senaste tjugofem årens ökning av antal flygresor per person. Man skulle kunna betrakta dagens flygnivå som exceptionellt hög – och flygandet början av 1990-talet mer som en normalnivå, säger hon.
Frågan är hur intresserade svenskarna är av att ”normalisera” sitt flygresande?
– Det är en jätteutmaning, och ingenting som kommer att hända av sig självt. Det kommer att krävas mycket politiska styrmedel – som att flyget bär sina egna miljö- och klimatkostnader.
Smidigare tågförbindelser och bokningssystem kan också göra det enklare att resa klimatvänligt inom Europa.
– Jag tror att slentrianflygandet kommer att försvinna först, alltså de korta weekendresorna flera gånger om året, till förmån för färre resor som varar längre, säger Kristina Östman.
Sammanställningen visar hur den gröna omställningen skulle kunna se ut, men hur den ska genomföras lämnas till politiken.
Kräver politiskt mod
– Rapporten går inte in på styrmedel och politik utan är tänkt som ett underlag för att nå den utsläppsminskning om 6 procent per år till 2045 som alla riksdagspartier utom SD står bakom, säger Kristina Östman.
Hur ser du på den svenska klimatpolitiken så långt?
– Vi har lång väg kvar och det kommer att krävas många modiga politiska beslut. I dag präglas stora delar av den politiska debatten istället av uppgivenhet. Är klimatomställningen ens möjlig? Svaret är ja, det går! Det är det vi vill visa med vår nya rapport, säger Kristina Östman.
