Klimat.

2017-05-08 12:44
  • Geoengineering kan bland annat handla om att skapa konstgjorda moln som ska reflektera solljus. 		 Bild: CC0
    Geoengineering kan bland annat handla om att skapa konstgjorda moln som ska reflektera solljus.
  • Mike Hulme, klimatprofessor vid King’s College London, är kritisk mot både Parisavtalet och geoengineering. Bild: Press
    Mike Hulme, klimatprofessor vid King’s College London, är kritisk mot både Parisavtalet och geoengineering.
  • Klimatforskaren David Keith. Bild: Press
    Klimatforskaren David Keith.

Medvind för forskare som vill hacka planeten

Nästa år vill Harvardforskaren David Keith skicka upp moln av små partiklar i stratosfären för att stoppa solljus. Han hoppas att experimentet blir det första steget mot att rädda planeten från skenande klimatförändringar. Men andra forskare menar att effekterna av att hacka planetens klimat kommer att skapa oöverskådliga katastrofscenarier.

Det beskrevs av många som en politisk framgång. Klimatavtalet i Paris 2015 fastställde att den globala uppvärmningen inte ska överstiga två grader, och helst inte ens 1,5 grader. Kruxet är att Parisavtalet bygger på frivilliga åtaganden.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– De flesta analyser visar att det är en fantasi, att det är omöjligt att klara två grader. Och det är utan tvekan omöjligt att klara något i närheten av 1,5 grader, säger Mike Hulme, klimatprofessor vid King’s College London

Parisavtalet löser dock detta genom att förlita sig på ”negativa utsläpp”. Det kan handla om att fånga upp koldioxid och gräva ner den i berget. Dessa metoder är ifrågasatta. Vad händer om koldioxiden läcker? Eller om Saudiarabien sitter på en massa koldioxid som de hotar att släppa ut om de inte får sin vilja igenom? Men problemen är större än så, menar Mike Hulme.

– Parisavtalet innebär att man nu letar efter magiska metoder.

De metoder som Mike Hulme kallar ”magiska” handlar exempelvis om att göda haven med järn så att alger växer till och binder koldioxid, eller att skapa konstgjorda moln som ska reflektera solljus. Metoder som dessa rubriceras under namn som geoengineering, klimatintervention eller att hacka klimatet.

Solreflektorer

På senare år har en av dessa metoder seglat upp som den kanske mest effektiva och – enligt vissa – farligaste. Det handlar om ”solar geoengineering”, exempelvis att släppa ut moln av svavel eller andra små partiklar ovanför atmosfären, i stratosfären, för att reflektera solljus innan det når jorden. Med hjälp av sådana ”solreflektorer” kan temperaturen minskas och de värsta effekterna av den globala uppvärmningen avstyras. Det menar i alla fall klimatforskaren David Keith. Tillsammans med sina kollegor på Harvard University i USA planerar han att nästa år spraya partiklar i stratosfären ovanför Tucson i södra USA. Han vidhåller att experimentet är så litet att det inte kommer att ge några direkta klimateffekter, men att flytta experimentet från labbet till den verkliga världen är viktigt. Endast så kan effekter – positiva och negativa – börja mätas på riktigt.

Geoengineering i medvind

David Keith har i decennier yrkat för att världen måste satsa ordentligt på att undersöka om vi kan hacka klimatet. Han håller inte med om att Parisavtalet gett honom en boost men menar att den allmänna synen på geoengineering börjar bli alltmer positiv.

– Stora internationella miljöorganisationer har spelat en viktig roll i förändringen eftersom de släppt sitt motstånd och börjat ha mer seriösa interna diskussioner.

Några av världens rikaste människor, däribland Bill Gates, är intresserade av att stödja David Keiths forskning med stora summor. Och stöd från den amerikanska regeringen kan vara på väg. I vintras föreslog en myndighet att USA skulle satsa på geoengineering-forskning. Inom Trumpadministrationen finns klimatförnekare som – paradoxalt nog – vill satsa stort på att hacka planeten.

Vem ska bestämma?

Men den kanske mest positiva förändringen är enligt David Keith att den tidigare högt uppsatte FN-klimatchefen Janos Pasztor nyligen startat Carnegie Climate Geoengineering Governance initiative – som ska börja undersöka frågorna alla ställer sig: Vem ska bestämma hur, var och vilken geoengineeringsmetod som sjösätts, och vilka som blir vinnare och förlorare?

En global lansering av solar geoengineering skulle i princip sätta en termostat i händerna på makthavare, där de kan bestämma om temperaturen ska höjas eller sänkas. Solreflektorerna skulle antagligen behöva underhållas i hundratals år – ända tills koldioxidhalten i atmosfären normaliseras – och den som stänger av systemet skulle snabbt och allvarligt kunna destabilisera klimatet.

Dessutom kan solar geoengineering ge regionala effekter. En studie har visat att det kan leda till svår torka i Sahelregionen i Afrika. Som svar på detta kan Pasztor tänka sig att man ger utvecklingsbistånd till Sahelregionen så att de kan bygga brunnar och motverka torkan.

För Mike Hulme understryker sådana resonemang det ohållbara med geoengineering.

– Jag har svårt att se att de som bor i Sahel skulle gå med på detta om man sa till dem: ”Vi vet inte vad konsekvenserna blir men om det drabbar er så får ni pengar”.

En gåva till framtiden?

För Mike Hulme är det lilla experimentet i Tucson otroligt farligt. Det är ett litet steg på den väg som kommer att förvandla dessa ”magiska metoder” till något som makthavare kommer att se sig tvungna att använda – trots att konsekvenserna av att hacka klimatet är oöverblickbara. Han ser gärna fortsatt forskning på att suga ut koldioxid ur atmosfären men vill ha ett moratorium, ett totalstopp, för all annan forskning som handlar om att hacka planeten.

David Keith menar att det är bra att risker lyfts fram, men är irriterad på de som vill stoppa forskning helt.

– Framtida generationer kommer att överväga geoengineering oavsett vad vi gör i dag, säger han.

– Så om vi inte har forskat på det är okunskap det enda vi ger dem.

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första månaden. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Beställ” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Geoengineering

Geoengineering kan grovt delas in i två kategorier: Att ta bort växthusgasen koldioxid ur atmosfären eller att hacka klimatet.

Att suga ut koldioxid ur atmosfären och långtidslagra den i exempelvis bergrum eller uttjänta oljeborrhål görs redan i liten skala. Denna teknik används redan men har inte nått storskalighet på grund av stora kostnader och osäkerheter. Flera stater finansierar forskning på sådana här typer av metoder.

Att hacka klimatet kan handla om att skapa konstgjorda moln, skicka ut solspeglar i rymden, eller, som i Harvard-experimentet, att efterlikna ett vulkanutbrott genom att sprida små partiklar i stratosfären. Dessa metoder är mer kontroversiella än att suga ut koldioxid, eftersom de oftast har mer oöverblickbara konsekvenser. Att exempelvis släppa igenom mindre solljus till planeten skulle kunna försura haven, bryta ner ozonlagret, eller ändra vädret lokalt vilket kan få svåra konsekvenser. Det är omöjligt att förutse precis vad som händer om man ingriper i planetens känsliga ekosystem.

Kan världen kan räddas för tio miljarder dollar?

David Keith och hans kollegor vid Harvard University har släppt en reklamfilm där de menar att de värsta konsekvenserna av den globala uppvärmningen i bästa fall skulle kunna stoppas om partiklar sprayades i stratosfären över stora delar av planeten. De beräknar att det skulle kosta tio miljarder dollar – en struntsumma i jämförelse med andra kostnader för att hantera och motverka den globala uppvärmningen.